My spiritual journey part 1: The dark night of the soul

25 July, 2022

Jag känner att tiden är kommen för mig att börja dela med mig av den spirituella resa jag varit på de senaste 12 åren, jag känner mig redo nu. Under så många år så förstod jag inte vad det var jag gick igenom, det var en period av många olika känslor varav många jag inte kunde identifiera mig med. Det kändes som att en del av mig försvunnit, över en natt, något jag kommer gå djupare in på i detta inlägg. Jag kommer dela upp denna inre resa i olika inlägg då jag vill kunna gå på djupet i varje inlägg och inte begränsa migsjälv i text. Jag vet inte hur många inlägg det kommer bli, jag tar det som det kommer men jag vill att första inlägget ska ta oss tillbaka till Paris i mitten på augusti år 2010, där allt började.

Hösten 2010 så åkte jag och en tjejkompis till Paris, jag kände mig pirrig att äntligen komma tillbaka till Paris, staden jag älskar så mycket efter att inte ha besökt staden sedan vi flyttade hem från Paris 2004. Jag minns än idag känslan som om det vore igår när vi satt på Roissy bussen från Charles de Gaulle in mot Paris och Operan där bussen stannar. Ju närmre vi kom staden desto mer känslor fyllde min kropp av förväntan och pirrighet. Jag var 21 år gammal och jag var fylld av glädje och längtan att få uppleva Paris genom vuxna ögon.

Jag har återkommit till just denna weekend i Paris väldigt mycket de senaste 12 åren, det som hände i Paris var så starkt, det ändrade the core of my being över en natt. Under många många år så ville jag få svar, varför hände det och varför just där och då, jag kunde inte få ihop det i mitt huvud, allt var ju så bra, vi hade det så fantastiskt. Det fanns ingenting jag kunde peka på och härleda det till. Något som var en stor utmaning för mig att acceptera och släppa taget om, att jag kanske aldrig någonsin kommer få en förklaring och det är okej.

Vi spenderade tre nätter och 4 dygn i Paris och vi fyllde dagarna med mycket skratt, djupa samtal, härliga matupplevelser, lite shopping, fönstershopping och museumbesök. Jag minns hur tacksam jag var att kunna spendera så härliga dagar med en vän i en stad jag älskar så mycket. Jag minns än idag exakt hur vårat hotellrum såg ut samt den exakta känslan jag hade i kroppen när jag vaknade upp i vårat hotellrum dag två. Jag gick in på badrummet och ställde mig framför spegeln och när jag tittade på min spegelbild så var det som att en del av mig var borta som om en del av mig hade dött från en dag till en annan och istället så hade jag en känsla av djup sorg i mig, en sorg jag inte alls kunde relatera till. För första gången i mitt liv så kände jag en ström av ångest som galopperade genom hela mitt system följt av existensiella frågor som började dyka upp i mitt huvud medan jag tittade på min spegelbild, vem är jag? vad gör jag här? vad är livet? Frågor jag tänkt på tidigare i mitt liv men allt kändes helt annorlunda denna gång när frågorna gick igenom mitt huvud, allt kändes på en själsligt plan, egot var helt bortkopplat.

År 2010 så pratades det knappt om psykisk ohälsa i media eller andlighet för den delen så jag kände mig väldigt ensam i mina känslor som jag bar på. Jag har alltid varit en liten filosof men det har alltid uppfattats som “flummigt” så jag har hållit på de tankarna och känslorna för mig själv men de känslorna som börjat infinna sig i min kropp nu var något helt annat, något jag inte kunde sätta fingret på. Jag minns att jag försökte, så gott jag kunde att trycka bort de känslorna som dykt upp och fokusera på att ha två sista härliga dygn i Paris med min vän och förhoppningsvis så skulle dessa känslor passera. Jag minns än idag att jag skrev ett inlägg från Paris här på bloggen (Tyvärr så förlorade jag mina inlägg från 2007 – 2011 i en serverkrasch) där jag fotograferat en vacker blomsterbutik på Rue Saint Honore och i inlägget så skrev jag om mina funderingar kring livet och dess mening. Jag hade en önskan redan då att kunna prata om det men jag visste inte ens själv vad det var som pågick inom mig så det var svårt för mig att hitta orden samt så kände jag en rädsla som växte sig större för varje dag som gick och tomheten och sorgen var kvar inom mig, tänk om det aldrig skulle försvinna? Tänk om jag aldrig skulle känna mig hel igen?

Jag vill dela med mig av min inre resa med er genom dessa blogginlägg och förhoppningsvis vara en guidande röst för er som jag inte hade när jag gick igenom min ‘The dark night of the soul‘ (Länken tar er till en video på Youtube som förklarar det spirituella uppvaknandet samt den själsliga depressionen som den innebär). 2010 så fanns det ingen direkt dialog eller utbud av information kring varken depression, den spirituella världen utan meditation var för “flummisar” och psykisk ohälsa var inte något man pratade öppet om som man gör idag. Jag har gått igenom en väldigt transformativ period de senaste 4-5 åren och det är tack vare att jag äntligen hittade spirituella gurus via bland annat Youtube som en efter en ledde mig till olika practices och behandlingsformer som har gett mig verktygen att genomgå min egna andliga resa samt healing. Något som jag kommer gå djupare in på i kommande inlägg (Vilka practices samt spirituella behandlingsformer jag testat).

Jag kom hem från Paris i slutet av augusti 2010 och känslorna kvarstod inom mig, jag kände samma sorg, en sorg jag inte kunde förstå vart den kom ifrån, det var som om sorgen var någon annans, inte min. Vetskapen att jag gick igenom en dark night of the soul är något jag förstått bara för några år sedan när jag kom över en video från en spirituell guru som jag följde då via Youtube som förklarade det man går igenom och det var som att poletten föll ned. Äntligen satt någon och förklarade till punkt och pricka hur jag kände mig när det hände samt hur jag känt efteråt med den själsliga sorgen som infunnit sig i mig. Det gav mig både en tröst samt inspiration till att hitta rätt verktyg för mig att ta mig vidare och påbörja det själsliga arbetet. Något jag tryckt undan under så många år då jag nästan blivit paralyserad av rädslan kring detta mörker som infunnit sig i mig vilket resulterade i att jag inte blickade inåt utan mestadels framåt, jag flydde från mitt inre via resor, att hela tiden vara on the go. Kommer även gå djupare in kring dessa år i ett kommande inlägg då min kropp tillslut satte ned foten och tvingade mig att stanna upp.

Jag har tänkt under flera års tid nu att jag vill börja dela med mig av min inre resa och jag har börjat lite smått det senaste året genom att dela med mig av spirituella behandlingar jag testat på min Instagram story, allt från olika typer av healing jag gått på samt min resa inom meditationens värld (Längtar till att skriva ett djupt inlägg kring denna resa, meditationens läkande kraft). Men jag har hela tiden känt att jag vill dela med mig mer, jag vill gå djupare in i allt här på bloggen då Instagram känns väldigt begränsande i just det formatet. Man kan bara använda ex antal ord och man har människors uppmärksamhet i ca 2-3 sekunder på Instagram så bloggen kändes som helt rätt format när det kommer till att uttrycka sig i längre texter. Jag känner även att det är djupt förlösande att skriva dessa djupare texter här på bloggen kring mina upplevelser, känslor samt tankar. Att dela med mig av detta till er ger mig både hopp och glädje, om detta ens når ut till 1 person som går igenom ett spirituellt uppvaknande utan att kunna sätta fingret på det för att sedan läsa dessa ord och börja förstå vad ni går igenom för att kunna läsa på mer om vad det innebär samt påbörja era inre resor så kommer jag känna att det var värt det. Jag vill dela med mig av allt jag själv hade velat komma i kontakt med för 12 år sedan, något som hade lättat på trycket på mina axlar samt i mitt hjärta något enormt. Att känna sig mindre ensam i det hela under en period där man känner att man inte passar in någonstans.

Veckorna efter att jag kommit hem från Paris gick och blev till månader och känslorna och sorgen var kvar i mig och rädslan växte sig större och större inom mig för varje vecka som gick. Tänk om det här aldrig kommer att försvinna? Jag samlade modet till mig en dag och ringde till vårdguiden där jag berättade att jag inte mådde bra och att detta nu pågått under ex antal månader utan att jag märker av en förändring, jag frågade om det gick att boka in en tid hos en vårdcentral för att kolla upp hormonnivåer, mina tankar då gick kring att det kanske var en hormoniell obalans som påverkade mig på detta sätt. Jag fick ett kort svar på andra sidan telefonen “Nej, det går inte att göra ett sådan prov”, jag lämnades paff och tyst på andra sidan och vi avslutade samtalet. Det samtalet gjorde att jag höll tyst om mitt mående kommande 3 år. Jag var tyst om detta för alla i min närmsta omgivning, jag kände att det måste vara något fel på mig och rädslan började ta övertaget tills att sorgen blev så påtaglig så den inte gick att hålla inne längre. Något jag kommer skriva om nästa vecka i inlägg nummer två.

Det har varit underbart att skriva detta första inlägg, det känns som en läkande process att sätta ord på alla känslor samt blicka tillbaka till där allt började för mig kring min inre resa för 12 år sedan, även fast jag inte förstod det där och då. Om ni vill får ni mer än gärna lämna en kommentar om det är några frågor som dykt upp hos er medan ni läst detta inlägg så ser jag till att besvara er i kommentarsfältet! Nu ska jag ställa mig upp och sätta på några favoritlåtar och dansa ut all energi jag känner bubblar upp inom mig efter att ha skrivit detta inlägg!

Kram /Malin

1 comment

Related posts

Summer feelings on Djurgården

10 July, 2022
SandroParis

SUMMER FEELINGS ON DJURGÅRDEN. Det var verkligen inte igår jag satte mig ned för att skriva ett inlägg men jag känner mig inspirerad till att göra ett so here I am. Anledningen till att jag ens startade en blogg när jag var 17 år 2007 var glädjen jag alltid haft till att skriva som sedan ledde till att jag öppnade upp ögonen för fotograferandet i och med att bloggen växte och jag ville förbättra kvaliten på bilderna som jag publicerade. Kände en enorm glädje kring att kunna ha bloggen som mitt jobb under så många år där jag kunde utvecklas och jobba med mina passioner, mode, resor, mat, skrivandet samt fotograferandet. Men i och med att pressen ökade kring att hela tiden skapa nytt content, publicera, planera, redigera, skriva i alla olika kanaler så började även glädjen försvinna. Minns att jag skrev ett inlägg om detta för rätt många år sedan, ska se om jag lyckas hitta det. Wow! Hittade det precis och jag skrev det för 5 år sedan! Helt galet vad tiden flyger! HÄR kan ni läsa det inlägget! Jag följde upp det inlägget med inlägget “Att hitta tillbaka till Passionen” som jag skrev i början av 2020 och wow, mycket har hänt sedan dess! Det kommer jag även börja skriva om framöver hade jag tänkt, den inre resa som jag startade 2018, tror jag har nuddat vid den här på bloggen men känner att jag är redo att dyka ned djupare i den framöver då det gått över 4 år nu och mycket har hänt vilket jag vill dela med mig av till er.

Även fast jag slutade jobbad med bloggen för över 3 år sedan nu så vill jag ha kvar den i mitt liv som ett kreativt outlet. Jag kommer alltid skriva, skriver både privat samt så har jag börjat skriva dikter sedan några månader tillbaka vilket jag älskar då det ger mig ett väldigt kreativt utlopp för mina känslor. Har bland annat gått en kurs i skrivande senaste halvåret vilket har hjälp mig att börja hitta tillbaka till skriften som finns inom mig men som försvann där under några års tid pga för mycket press och stress. Men känslan jag landar i är att jag vill att bloggen fortsättningsvis är en plats för inspiration, både bildmässigt samt tankemässigt, vill även skapa mer guider då det är ett format jag trivs bra med.

Summan av kardemumman är att efter ett antal månader utav väldigt nödvändig vila så har bloggen nu vaknat igen och det känns kul, har redan nu tänkt ut en del content som jag vill publicera och jag kommer att länka in till nya inlägg via Instagram då inläggen kommer komma några gånger per månad och inte varje dag som de gjorde förut.

Till detta inlägg så publicerar jag denna outfit som jag bar för några veckor sedan. Absolut älskar detta set från Sandro, som ni alla vet så är statement plagg något som alltid legat nära mitt hjärta, it goes a long way.

SANDRO tweed jacket

BALENCIAGA sunglasses

& OTHER STORIES top

SANDRO skirt

CHANEL ballerina

RALPH LAUREN bag

Comment

Related posts

Staying at Hotel de Buci in Paris

5 November, 2021

Photographer: Mon amour

STAYING AT HOTEL DE BUCI IN PARIS. I absolutely love the cute boutique hotel that we stayed at during our Parisian trip. Located approximately 200 meters from my old apartment on !4 Rue Jacob. Johan and I usually passed this hotel on our way to the supermarket when we lived here back in 2013 and I always thought it looked to cute so it felt like a easy choice to book our stay here for this trip and our room was so cozy. The rooms as small and chic, filled with beautiful fabrics and wallpapers. The most important thing for me is location when I book a hotel, location, location, location and Hotel de Buci has the most perfect location, located in the heart of St Germain des Pres, my all time favourite neighbourhood in Paris. I can highly recommend this boutique hotel if you are planning a Parisian get away.

Location: 22 Rue de Buci, 75006 Paris

Comment

Related posts

Petit déjeuner at Les Deux Magots in Paris

21 October, 2021

Photographer: Mon amour

PETIT DÉJEUNER AT LES DEUX MAGOTS IN PARIS. It feels like I only eat croissants, baguettes and pastries when we are in Paris. It’s like I forget everything about vegetables and fruits, we do eat some fruits through marmalade or through a glas of orange juice but it feels like that’s about it.. I remember when I lived in Paris back in 2013 and payed 1,200 in rent each month for my apartment on Rue Jacob and had a pretty tight budget for food, perhaps 400 euro per month for food and mostly spending my money on trying different pastries which ate pretty much all of my daily food budget.. I remember buying a box of macarons feeling like such a luxury (One full box of macarons ranging between 20 – 30 euros) but I definitely thought it was worth it, living on croissants, baguettes, macarons, yoghurt, pastries and orange juice. Luckily when Johan came to visit me we cooked actual meals so I got some protein once in a while.

I also remember dreaming about eating breakfasts out at Les Deux Magots that I always passed when I walked to my local Monoprix in St Germain dess Pres. But I couldn’t motivate the cost of eating a breakfast for 25-30 euro. Sometimes it’s important to take a minute or two each day and just be greatful for the life you are living, sitting together at Les Deux Magots or Cafe de Flore each morning, eating those breakfasts for 20-30 euro per person each day, something I could only dream about back in 2013 when I was 22 years old. I’m so thankful and truly appreciate these small moments in life, I truly treasure them and enjoy them to the fullest. Thinking about that 22 year old Malin that would pass by the cafes where people would sit and eat their breakfast, dreaming that one day, I will be able to do that as well.

Comment

Related posts

Drinking cakes & eating pastries in les Tuileries

19 October, 2021

Photographer: Mon amour

DRINKING CAKES & EATING PASTRIES IN LES TUILERIES. Enjoying the most delicious pastries from The Ritz Paris Le Comptoir in Jardin des Tuileries. The Ritz Paris own pastry shop with amazing chef Francois Perret being the creator of these delicious pastries and concept. I had read so much about their cake shake and was so excited to try it, their famous marble cake in liquid form! Can it get much more delicious than that? And it didn’t disappoint one bit, just wow! We also tried the rice pudding with caramel and my oh my, the most delicious biscuit I have eaten, you need to enjoy it with a cup of Ritz tea.

They have their own tea selection that you can buy in their Ritz shop with different kinds of Ritz blends and I fell in love with their classic earl grey blend that I enjoyed drinking in the park so I bought that one to bring home with me to Stockholm. It takes me right back to les Tuileries everytime I take a cup. I love buying different tea blends from the travels that we do, it truly brings me back to that trip when I enjoy a cup of that specific tea blend. I can highly recommend you to visit The Ritz Le Comptoir during your next visit to Paris, such a beautiful place with such stunning and delicious pastries and those cake shakes.. my oh my.. Not to be missed!

Location: 38 Rue Cambon, 75001 Paris

Comment

Related posts