Open journal: Att leva ett liv i minimalism

31 August, 2020

Jag har läst en del samt kollat på några dokumentärer på senaste som belyser ämnet minimalism och detta har öppnat upp en dörr hos mig som fött en rad nya tankar samt frågeställningar. Jag kollade nu senast på en dokumentär på Netflix vid namn ‘Minimalism: A documentary about the important things‘ (Ni kan klicka på länken för att komma till trailern) och om ni inte har tittat på denna dokumentär ännu så råder jag er att ta er tiden och gör det. Jag tycker den var intressant samt tankeväckande på så många olika plan.

Vi lever i ett samhälle som är styrt och uppbyggt kring kapitalism sedan över 100 år tillbaka samt att vi hela tiden strävar efter constant economic growth. Något som absolut inte är hållbart, något vi sett de förrödande konsekvenserna utav de senaste 30 åren. När man sätter ihop dessa två punkter så kan man ställa sigsjälv frågan, why are we doing this? and for who? Är det verkligen för oss själva? Jag tvivlar starkt på det. Vi lever i så inrutade mönster som samhället präglat oss med sedan urminnes tider men det är dags att vända detta mönster och om inte annat, att börja ifrågasätta the why i våra liv.

Människan befinner sig inne i ett hamsterhjul som bara snurrar snabbare och snabbare, ett hamsterhjul som är styrt av konsumtion samt prestige. Att hela tiden sträva efter bigger and better things, aldrig vara nöjd, alltid jämföra sig, gräset är grönare på andra sidan etc etc. Vi agerar utan att direkt reflektera över våra val. Allt ifrån utbildning, jobb, vart man köper bostad, vad man kör för bil, vad du bär för klocka. Det hela blir tillslut något absurt rat race och vem är egentligen vinnaren? Vi lever i ett samhälle där medierna hyllar och lyfter människor som tjänat mycket pengar som framgångsrika. Bara yttre samt ytliga aspekter som väger in. Det är sällan någon som hyllas för inre värderingar samt handlingar som inte ger något ekonomisk vinning men något som skapar en positiv påverkan på mänskligheten, någon som jobbar för de mjuka värdena, de hamnar oftast i skymundan. Det är inte dom som medierna vill måla upp som framgångsrika, utan det är dom som går i samma kapitalistiska fotspår som tidigare generationer som lyfts fram. Det är dom som man ska “se upp till”. Man vad är det egentligen man ska se upp till? Då de sällan visar upp hela bilden, för att nå stor ekonomisk framgång så är det alltid något som måste försakas/försummas, vanligtvis är det familj samt nära relationer som påverkas mest men även personens psykiska samt fysiska hälsa. Är det verkligen något att inspireras utav?

Nu när jag fyllt 30 så kan jag se tillbaka på mina år som 20-29 åring, vilka värden var det som präglade mig samt mina beslut? Var det mina beslut eller var det indirekt beslut som samhället tagit åt mig? Sedan barnsben så präglas man av reklam, filmer, tidningar samt människor i ens omgivning som är präglade utav samma budskap. Det är vissa saker som man “ska” eftersträva att uppnå, för har man uppnått dom så är man “lyckad” aka “framgångsrik” och per automatik “lycklig”. Och nu när jag blickar tillbaka på mina år speciellt mina år mellan 20 – 25 år så var jag så präglad av vad samhället sa mer eller mindre åt mig att göra mer än att jag lyssnade in på mig, vad ville jag egentligen göra? Jag har även känt mig väldigt kluven stundvis då jag är en väldigt estetisk person samt livsnjutare i grund och botten så jag njuter verkligen utav vackra ting, god mat samt dryck samt vackra resemål men jag har känt en form utav “yttre press” kring vad man ska “uppnå” och det är lite här som kollisionen har skett för mig. Vad har jag gjort för min skull och vad har gjorts som reaktion från de yttre faktorerna.

Jag har hört mycket om minimalism de senaste 5 åren, vikten av att declutter your life men jag har aldrig tagit det till den nivån som dom gör i dokumentären ‘Minimalism: A documentary about the important things in life‘. Vikten utav att skala ned sitt liv och börja ifrågasätta den egentligen väldigt absurda iden om att det hela tiden måste bli bigger and better hela tiden, bigger house, more cars, more expensive things and stuff som i slutändan leder till just a lot of stuff. När jag började implementera dessa tankar på mitt egna liv så kom jag väldigt snabbt fram till att dessa livsstilsförändringar som dom tar upp i dokumentären är något jag vill ta in mer i mitt liv, vikten av att ta det första steget som sätter bollen i rullning.

Jag har påbörjat hela utrensningprocessen, har rensat ut massvis med flyttkartonger som jag hade ståendes hemma hos mina föräldrar vilket kändes otroligt skönt. Har även påbörjat processen att rensa ut mina garderober, jag har hittills fyllt upp 4 flyttkartonger med kläder samt skor som jag kommer lämna in till second hand butiker samt att jag skänkt 2 flyttkartonger med kläder till Myrorna. Mitt mål är att enbart ha plagg i min garderob som jag älskar och bär aktivt. Nästa mål är att hitta ett nytt boende där vi trivs, vår nuvarande lägenhet är 96 kvm men jag längtar efter något mindre och jag vet inte ens om jag vill bo kvar i stan längre. Även fast jag älskar Östermalm som område och har trivts att bo här väldigt bra de senaste 6 åren så längtar jag ut till lugnet mer och mer och vi har börjat kolla på lägenheter ute i Ålsten, Smedslätten samt Äppelviken. Har även implementerat dokumentärens tankemönster på mina konsumtionsvanor, ställer mig nu alltid frågan varför köper jag detta? Och när jag besvarat den frågan så ifrågasätter jag köpet ännu en gång för att verkligen utesluta onödiga köp. När jag var mellan 20 -25 år så shoppade jag nästan alltid på känsla/impuls och det gjorde att jag spenderade mycket pengar på onödiga saker för at the end of the day så är det just det, bara en massa stuff.

Alla har sin definition utav framgång och för mig är min definition utav framgång väldigt loud and clear: Jag vill leva ett liv med hälsan i behåll, jag vill fortsätta ha nära och givande relationer där min partner, familj och vänner alltid står i fokus. Jag vill inte leva ett liv där dessa relationer försummas för karriär eller att dom tas för givet. Gällande yrkeslivet så vill jag fokusera på mjuka värden, jobba med något där man tillför positiva värden till omvärlden samt ens medmänniskor.

Avslutningsvis så vill jag avsluta med samma ord som dom avslutade dokumentären med då det var väldigt talande ord:

Love people and use things, because the opposite will never work.

xoxo / Malin

10 comments

Related posts

Waking up at The Hari in London

20 August, 2020

Photographer: Mon amour

WAKING UP AT THE HARI IN LONDON. Another favourite hotel in London is the boutique hotel The Hari located in Belgravia. I think this is was my 5th stay at this property and I love coming back here. The location is perfect as Belgravia is perfectly positioned between Knightsbridge and Mayfair but Belgravia is not as crowded with people as those two areas which makes it a lovely area to live in when in London. Belgravia is a very residential area filled with embassies as well as neat boutiques, cafes and restaurants, but you don’t have the same crowds which I enjoy.

The hotel offers bikes to its guests so we spent one day during our London trip, biking around town and it is such a cozy activity to do. I don’t enjoy biking that much in the London traffic so we mostly biked in the more quiet areas as well as in parks. During our next London trip (These images are from 2019) I would love to prepare a really romantic picnic, biking to a cute spot in Hyde Park to set up a spot for the day to eat delicious food and perhaps play a board game.

It makes me so happy to look back at all these unpublished images from London. I haven’t been on a plane in over 10 months soon and I can’t deny that I really miss travelling.. We’ll see when we get the chance to go back to London, perhaps we will have to wait until 2021? Who knows, the only thing I do know is that I will truly appreciate travelling on a whole new level then. Covid-19 has truly been a reminder to us all not to take anything for granted in life.

16 comments

Related posts

Autumn lunch at The Goring in London

9 August, 2020

Photographer: Mon amour

AUTUMN LUNCH AT THE GORING IN LONDON. Det är helt otroligt vad tiden flyger förbi, det har redan gått över 4 månader sedan jag publicerade mitt senaste inlägg och det har känts otroligt skönt att ha tagit denna paus från bloggen för första gången på över 13 år. Jag vet inte hur ofta jag kommer att uppdatera framöver utan jag kommer att publicera om jag får feeling och tycker att det känns glädjefyllt och det kändes det idag so here we go!

Jag gick igenom mina bilder här om dagen och hittade dessa bilder från förra hösten i London. Drömde mig tillbaka och kände att jag ville publicera dessa bilder här på bloggen. Det är något jag verkligen uppskattar på en helt ny nivå nu när jag tagit ett steg tillbaka från bloggen nu under 2020, jag är så otroligt tacksam att jag dokumenterat de sista 10 åren så väl, alla våra resor, olika restaurangbesök, outfits, en härlig mix av allt som jag verkligen har njutit av att kolla tillbaka på det senaste året. Håller just nu på att jobba på att skapa albums för varje år och är klar med hela albumet för 2013 nu så har 7 more years to go innan jag är ikapp. Älskar känslan av att bläddra i ett fotoalbum, tycker det är rofyllt samt att jag färdas tillbaka till minnena på studs.

Det är lite den känslan jag fick när jag såg dessa bilder, jag fylldes med så mycket härliga minnen. Vi bodde på vårat absoluta favorithotell i London, The Goring som ligger i Belgravia. Det finns inget hotell som jag älskar lika mycket som The Goring i London, dom är i en helt egen kaliber som är svår att uppnå. När dessa bilder togs så hade vi precis varit inne och införskaffat lite vackra nya tweeds på James Purdey & Sons på 58 South Audley Street. Deras tweeds är helt otroliga och jag älska att bära tweeds på hösten, känner mig alltid lika Brittisk när en tweed åker på. Efter att vi varit på Purdey så promenerade vi tillbaka till hotellet där vi åt en lunch i deras nya orangerie som de byggt ut och renoverat till perfektion, the perfect spot att ta en lunch al fresco i London.

TODS Sunglasses

PURDEY Tweed jacket

PURDEY Silk blouse

PURDEY Scarf

RODEBJER Skirt

PURDEY Gloves

WOLFORD Stockings

CHANEL Ballerina

11 comments

Related posts

Open journal: Att hitta tillbaka till passionen

29 March, 2020

Jag vet egentligen inte varför det tagit mig en sådan tid att komma till skott att skriva detta inlägg. Det känns som att jag haft en blockering inom mig när det kommer till min passion till det skrivna ordet samt fotograferandet. Passioner som ligger till grund att denna blogg ens existerar till att börja med samt anledningen som fått mig att vilja utveckla bloggen de senaste 13 åren till vad den är idag. För mig har alltid skriften betytt otroligt mycket, började skriva dagbok vid 9 års ålder och skrev varje dag fram till att jag var 17 år, året då jag startade bloggen och då fick den mitt fulla fokus. Jag minns så väl hur otroligt roligt jag tyckte det var att skriva inläggen, hela skapande processen kring bild och skrift och allra mest så gillade jag att skriva de lite djupare inläggen. Jag älskar känslan när jag känner att jag verkligen lyckas formulera mina tankar och känslor i text, när man är inne i ett härligt skriv-flow. Det var länge sedan jag kände att jag hade det nu och därav min tystnad de senaste månaderna.

Jag vet inte riktigt vad det är jag känner just nu, om det är en writer’s block jag upplever eller om det är en hälsosam reaktion på att ha gjort detta i över 13 års tid nu, att mitt inre ändrar min väg mot ett annat håll som jag ännu inte vet vart det bär av mot. Denna känsla har kommit krypande de senaste åren men har blivit väldigt påtaglig de senaste 6-12 månaderna. Min första tanke var att jag nog behöver en välbehövlig paus från sociala medier efter att ha varit online mer eller mindre varje dag under 13 års tid, allt från att skapa, skriva, redigera och publicera content i alla olika sociala kanaler skapar en konstant underliggande psykisk stress som aldrig riktigt försvinner.

Jag kollade precis igenom arkivet i min kategori ‘Open Journal’ och hittade mitt inlägg ‘Näthat dödar passion‘ och jag tror den starka blockeringen jag upplever nu redan hade satts igång då men då kunde jag inte riktigt sätta fingret på det utan jag tänkte att det jag känner måste vara en reaktion på det näthat man har behövt utstå som en offentlig person de senaste 10 åren för näthat är helt klart något som kan ta död på passion om man utsätts för det under en lång period. Men nu i retrospekt så tror jag det är en kombination utav att befinna sig i en toxic environment som internet verkligen är, en plats full av anonyma troll som trollar runt för fulla muggar. I kombination med att jobba med sina passioner, något som kan vara helt fantastiskt då ens jobb inte känns som ett jobb då man älskar det man gör så mycket. Men när något som tidigare varit ens hobby övergår till att vara ens jobb samt inkomstkälla så tillkommer även en press att alltid leverera, bli ännu bättre, något som till en början inte var något jag reflekterade över då min strävan till att alltid vilja bli bättre samt skapa bättre och bättre content fick bloggen att utvecklas fantastiskt fint men sakta men säkert så sliter det från passionen till varför jag ens startade. För i början så var det bara ren och skär glädje, något som jag inte känt av alls de senaste åren. Jag har skapat för att känner att jag måste, inte för att jag känner för det.

Jag bestämde mig för att ta ett break från sociala medier hösten 2019 och har inte uppdaterat såhär lite som jag gjort de senaste 6 månaderna någonsin under mina 13 år. Jag hoppades på att denna paus skulle få mig att hitta tillbaka till glädjen att skriva och fotografera men tyvärr så har inte det skett ännu. Jag längtar efter att skriva igen, att fotografera och redigera bilder för att jag tycker att det är genuint kul. Alternativt om detta blir en vändpunkt i mitt liv där jag väljer att få utlopp för min kreativitet inom ett annat område. Tiden får utvisa det för i dagsläget så vet jag inte vad jag vill.

Oavsett vad som händer så känner jag att det var skönt att skriva detta inlägg, att få ned mina tankar och känslor i ett inlägg till er. Förhoppningsvis så är detta ett steg i rätt riktning att hitta tillbaka till den glädjen jag saknar så mycket.

XO /Malin

11 comments

Related posts

Q/A: Vår nya lägenhet

26 January, 2020

Älskar ljusinsläppet som strömmar in i vardsgrummet och matsalen!

Q/A: VÅR NYA LÄGENHETEN. Jag tänkte starta 2020 med ett inlägg kring vår nya lägenhet! Jag har fått många frågor om den de senaste veckorna så jag tänkte att jag dedikerar detta inlägg kring allt som har att göra med just lägenheten och de frågor som jag fått kring den.

Bor ni kvar på Östermalm eller flyttar ni till ett nytt område?

Vår nya lägenhet är även den på Östermalm och vi har i princip enbart flyttat några hundra meter från våran förra lägenhet så vi håller oss i krokarna.

Hur stor är er nya lägenhet?

Det är en 3:a på 96 kvm så det är en väsentlig skillnad från vår förra lägenhet som var en mini 2:a på 43 kvm.

Vad fick er att falla för just denna lägenhet?

Vi föll för alla orginaldetaljer som lägenheten har, takhöjden på 3,30 m, original stuckatur i taken, orginalgolven, fiskbensparketten, serveringsgångens orginalskåp, spegeldörrarna som är i original, samt den helt fantastiska kakelugnen i vardagsrummet. Lägenheten har en otrolig rymd samt charm som vi båda tilltalades av.

Är renoveringen klar ännu?

Renoveringen är klar, nu är det enda som är kvar att göra är att välja ut färgnyanser samt tapeter till sovrummet samt matsalen.

Hur länge kommer ni bo i denna lägenhet?

Tror vi kommer bo här kanske 3-4 år då den är såpass stor så vi behöver inte mer kvm på ett bra tag.

Använde ni en flyttfirma eller flyttade ni själv?

Vi använde oss utav 7 Trappor utan hiss i och med att dom är nischade på flyttar just till och från Östermalm och jag var mycket nöjd med dom. Dom var snabba och effektiva under flyttdagen, allt som allt så hade vi ca 40 flyttkartonger samt några få tyngre möbler och dom fick in allt i den nya lägenheten på under 3 timmar. Dom har även en otroligt smidig tjänst där man även kan magasinera möbler hos dom, perfekt när man står mellan två boenden. Jag och Johan har haft privilegiet att kunna bo hemma hos mina föräldrar i Bromma medan vi letat ny lägenhet så det var en perfekt tjänst för oss att kunna avlasta möbler och flyttkartonger via 7 Trappor’s magasineringstjänst under tiden vi letade nytt.

Vad kommer ni inreda med för stil?

Vi kommer inreda den väldiskt klassiskt, gustavianskt, rokoko etc med en touch av mer moderna inslag. Älskar exempelvis Italienska formgivaren Fornasetti så kommer bryta av med föremål från deras vackra utbud lite här och var i lägenheten. Vi köpte en vacker antik Gustanviansk sänggavel nu i helgen som vi blev riktigt nöjda med, Bukowskis är en ny favorithemsida som jag ser till att hålla utkik på.

Har ni köpt alla möbler till lägenheten ännu?

Vi beställde vår säng för 2,5 månader sedan och den har nyligen anlänt så äntligen kan vi flytta in på riktigt, som vi har väntat! Ledtider på möbler är helt sanslöst långa ibland. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det kommer ta sin lilla tid men jag tycker att ett hem ska växa fram i sin takt, ett hem är inget man ska stressa fram. Har börjat köpa mycket antikt så där är det skönt att man slipper ledtiderna.

Blickar in i matsalen från vardagsrummet
Älskar kakelugnen ie denna lägenheten, den är som en enda stor gräddbakelse
Blickar in i vardagsrummet från matsalen
Blickar ut i serveringsgången från sovrummet
Sovrummet (Har packat upp ca 25 kartonger hittills men har dessa kvar)
Vardagsrummets center piece!

29 comments

Related posts