Open journal: 2020 – Året denna planet längtat efter

14 December, 2020

ÅRET DENNA PLANET LÄNGTAT EFTER. Det är helt otroligt vad tiden flyger iväg, att det redan gått över 3 månader sedan jag skrev mitt senaste inlägg. På ett sätt så känner jag att jag saknar att skriva och uppdatera bloggen på en daglig basis som var min vardag i över 12 års tid men samtidigt så känns det så underbart att ha tagit bort pressen totalt från bloggen samt mina sociala kanaler till fullo de senaste 2 åren där jag enbart uppdaterar om jag känner för det. Det har gjort min hälsa så gott. Men de senaste veckorna så har jag känt en längtan efter att skriva så här sitter jag nu framför datorn och försöker samla mina tankar och reflektioner kring 2020, ett år som kommer markera en otroligt vändpunkt i mänsklig historia.

Den första tanken som kommer till mig är ett möte jag hade med en astrolog hösten 2019, hon gjorde en totalt analys av mitt födelsedatum och efter att hon var klar med analysen av mina stjärntecken så pratade vi om astrologiska händelser som skett i den mänskliga historien och jag minns så väl hur hon berättade att astrologer satt redan på 80-talet på deras konferenser runt om i världen och pratade om just, hur kommer samhället se ut efter 2020, grundat på hur planeterna har stått i korelation till jorden detta år och energierna de har gett . Många trodde att det skulle ske antingen en naturkatastrof, andra trodde krig/revolution eller en pandemi och nu sitter vi här med facit i hand och jag tycker det är så otroligt fascinerande, vi har gått igenom allting under 2020 och samhället kommer verkligen aldrig blir sig likt efter detta, men på ett väldigt positivt sätt. 2020 gav precis det som mänskligheten behövde för att vakna upp, göra om och göra rätt.

När jag läser hur många uttryckt sig om att året 2020 har varit ett skitår så köper jag det till en viss del. Det är fruktansvärt samt tragiskt hur människor har dött samt dör i denna pandemi (Samt alla djur som dött i de förrödande naturkatastroferna), människor som förlorat sina jobb, företagare som behövt gå i konkurs men hade inte detta år kommit och rört om på denna planet så hade mänskligheten gått ett mycket värre öde till mötes inom en snar framtid. Förhoppningsvis så har en stor del utav den globala befolkningen gått igenom ett uppvaknande under detta år som kommer bidra till en bättre värld för oss alla (Speciellt naturen samt djuren) i slutändan.

De massiva bränderna som härjade i Australien i början utav detta år gav climate change en otrolig skjuts i rätt riktning att många människor verkligen börjar inse konsekvenserna utav människans livsstil följt utav att Covid-19 började spridas över hela världen vilket fick större delen utav världens flygtrafik att stängas ned vilket i sin tur har gett planeten en tid att andas och återhämta sig. Företag kommer nog aldrig se på affärsresandet på samma sätt efter 2020 när de insett hur smidigt det är att ta möten via Zoom och samtidigt göra ett slag för miljön och dra ned på resekontot. På samma sätt så tror jag även att många har vaknat upp och börjat reflektera över deras egna resevanor/konsumtionsvanor detta år som jag hoppas vi alla inte kommer glömma bort så fort det är ok att resa igen utan att vi alla blir mer mindful kring vilka resor/inköp vi faktiskt gör. Jag har inte befunnit mig på ett flygplan på över 1 års tid nu och även fast jag saknar att resa något otroligt mycket så har jag även älskat att vara hemma i Sverige och jag vet att jag kommer vara så otroligt mycket mer mindful samt uppskatta de resor jag väl bestämmer mig för att göra i framtiden.

Att 2020 sedan gav oss Black Lives Matter revolutionen runt om i världen är fantastiskt, 2020 är verkligen ett år där så många tuffa strukturella problem har tagits upp till ytan och ifrågasatts och det är ett stålbad som detta som mänskligheten behöver gå igenom för att komma ut på andra sidan som en bättre version av det vi tidigare var. 2020 har verkligen varit ett år där vi stannat upp, ifrågasatt för att sedan göra om och göra rätt, så gott vi bara kan så att vi som art förhoppningsvis har en chans att leva kvar på denna planet. För om det är en sak som är säker så är det att planeten och naturen kommer alltid att överleva.

Jag har sett 2020 som ett år där jag lagt ännu mer fokus på min inre resa, jag har välkomnat yogan in i mitt liv, jag har börjat meditera 1-2 timmar per dag flera dagar i veckan vilket jag har märkt gör så mycket gott för själen. Jag har börjat gå till en healer 1 gång i månaden (Sessionerna har skett via datorn) som har jobbat med att ta bort blockeringar i mina chakras samt balansera mina energier, något jag sedan jobbar vidare med via yogan samt meditationen. Jag har reflekterat mycket över mitt nästa steg här i livet, om jag vill testa något nytt, vidareutbilda mig eller om jag vill gå tillbaka till att vara egenföretagare. Där har verkligen 2020 gett mig ett peace of mind att what is meant to be will fall in to place when the time is right. Jag kunde tidigare detta år känna en inre stress att jag inte visste vad jag ville göra här näst, jag kände mig kluven men den känslan är helt borta nu, nu har jag landat i ett inre lugn i att det kommer att falla på plats, allt har sin tid. Nu befinner jag mig inne i en period utav mitt liv som ägnas åt inre läkande, ta bort känslomässiga blockeringar i mitt system och heala delar utav min kropp som just nu är i obalans. En dröm jag har för 2021 när det är ok att resa igen och jag har tagit vaccinet mot Covid-19 är att åka på ett yoga/meditations retreat i 3-4 veckor för att lägga full fokus på den inre hälsan, det är något jag verkligen ser fram emot.

Jag hoppas innerligt att vi som människor tar lärdom från alla läxor som 2020 gett oss och förvaltar det vidare in i 2021 samt in i framtiden. Jag hoppas även att detta år har höjt vårat medvetande som art på en global nivå, att vi ser världen med nya ögon. Även fast det kan finnas stunder när jag känner att det kliar i mig av längtan att kunna leva tillsammans igen, kramas, resa, umgås i alla generationer, fira livet ihop så får vi påminna oss att vi gör detta tillsammans för en bättre och mer hållbar framtid ihop.

Det är det jag tar med mig från 2020 in i 2021, en större global gemenskap och en helt ny syn och förhoppning på framtiden samt mänskligheten. Vad tar ni med er från 2020?

Kram /Malin

6 comments

Related posts

Open journal: Att leva ett liv i minimalism

31 August, 2020

Jag har läst en del samt kollat på några dokumentärer på senaste som belyser ämnet minimalism och detta har öppnat upp en dörr hos mig som fött en rad nya tankar samt frågeställningar. Jag kollade nu senast på en dokumentär på Netflix vid namn ‘Minimalism: A documentary about the important things‘ (Ni kan klicka på länken för att komma till trailern) och om ni inte har tittat på denna dokumentär ännu så råder jag er att ta er tiden och gör det. Jag tycker den var intressant samt tankeväckande på så många olika plan.

Vi lever i ett samhälle som är styrt och uppbyggt kring kapitalism sedan över 100 år tillbaka samt att vi hela tiden strävar efter constant economic growth. Något som absolut inte är hållbart, något vi sett de förrödande konsekvenserna utav de senaste 30 åren. När man sätter ihop dessa två punkter så kan man ställa sigsjälv frågan, why are we doing this? and for who? Är det verkligen för oss själva? Jag tvivlar starkt på det. Vi lever i så inrutade mönster som samhället präglat oss med sedan urminnes tider men det är dags att vända detta mönster och om inte annat, att börja ifrågasätta the why i våra liv.

Människan befinner sig inne i ett hamsterhjul som bara snurrar snabbare och snabbare, ett hamsterhjul som är styrt av konsumtion samt prestige. Att hela tiden sträva efter bigger and better things, aldrig vara nöjd, alltid jämföra sig, gräset är grönare på andra sidan etc etc. Vi agerar utan att direkt reflektera över våra val. Allt ifrån utbildning, jobb, vart man köper bostad, vad man kör för bil, vad du bär för klocka. Det hela blir tillslut något absurt rat race och vem är egentligen vinnaren? Vi lever i ett samhälle där medierna hyllar och lyfter människor som tjänat mycket pengar som framgångsrika. Bara yttre samt ytliga aspekter som väger in. Det är sällan någon som hyllas för inre värderingar samt handlingar som inte ger något ekonomisk vinning men något som skapar en positiv påverkan på mänskligheten, någon som jobbar för de mjuka värdena, de hamnar oftast i skymundan. Det är inte dom som medierna vill måla upp som framgångsrika, utan det är dom som går i samma kapitalistiska fotspår som tidigare generationer som lyfts fram. Det är dom som man ska “se upp till”. Man vad är det egentligen man ska se upp till? Då de sällan visar upp hela bilden, för att nå stor ekonomisk framgång så är det alltid något som måste försakas/försummas, vanligtvis är det familj samt nära relationer som påverkas mest men även personens psykiska samt fysiska hälsa. Är det verkligen något att inspireras utav?

Nu när jag fyllt 30 så kan jag se tillbaka på mina år som 20-29 åring, vilka värden var det som präglade mig samt mina beslut? Var det mina beslut eller var det indirekt beslut som samhället tagit åt mig? Sedan barnsben så präglas man av reklam, filmer, tidningar samt människor i ens omgivning som är präglade utav samma budskap. Det är vissa saker som man “ska” eftersträva att uppnå, för har man uppnått dom så är man “lyckad” aka “framgångsrik” och per automatik “lycklig”. Och nu när jag blickar tillbaka på mina år speciellt mina år mellan 20 – 25 år så var jag så präglad av vad samhället sa mer eller mindre åt mig att göra mer än att jag lyssnade in på mig, vad ville jag egentligen göra? Jag har även känt mig väldigt kluven stundvis då jag är en väldigt estetisk person samt livsnjutare i grund och botten så jag njuter verkligen utav vackra ting, god mat samt dryck samt vackra resemål men jag har känt en form utav “yttre press” kring vad man ska “uppnå” och det är lite här som kollisionen har skett för mig. Vad har jag gjort för min skull och vad har gjorts som reaktion från de yttre faktorerna.

Jag har hört mycket om minimalism de senaste 5 åren, vikten av att declutter your life men jag har aldrig tagit det till den nivån som dom gör i dokumentären ‘Minimalism: A documentary about the important things in life‘. Vikten utav att skala ned sitt liv och börja ifrågasätta den egentligen väldigt absurda iden om att det hela tiden måste bli bigger and better hela tiden, bigger house, more cars, more expensive things and stuff som i slutändan leder till just a lot of stuff. När jag började implementera dessa tankar på mitt egna liv så kom jag väldigt snabbt fram till att dessa livsstilsförändringar som dom tar upp i dokumentären är något jag vill ta in mer i mitt liv, vikten av att ta det första steget som sätter bollen i rullning.

Jag har påbörjat hela utrensningprocessen, har rensat ut massvis med flyttkartonger som jag hade ståendes hemma hos mina föräldrar vilket kändes otroligt skönt. Har även påbörjat processen att rensa ut mina garderober, jag har hittills fyllt upp 4 flyttkartonger med kläder samt skor som jag kommer lämna in till second hand butiker samt att jag skänkt 2 flyttkartonger med kläder till Myrorna. Mitt mål är att enbart ha plagg i min garderob som jag älskar och bär aktivt. Nästa mål är att hitta ett nytt boende där vi trivs, vår nuvarande lägenhet är 96 kvm men jag längtar efter något mindre och jag vet inte ens om jag vill bo kvar i stan längre. Även fast jag älskar Östermalm som område och har trivts att bo här väldigt bra de senaste 6 åren så längtar jag ut till lugnet mer och mer och vi har börjat kolla på lägenheter ute i Ålsten, Smedslätten samt Äppelviken. Har även implementerat dokumentärens tankemönster på mina konsumtionsvanor, ställer mig nu alltid frågan varför köper jag detta? Och när jag besvarat den frågan så ifrågasätter jag köpet ännu en gång för att verkligen utesluta onödiga köp. När jag var mellan 20 -25 år så shoppade jag nästan alltid på känsla/impuls och det gjorde att jag spenderade mycket pengar på onödiga saker för at the end of the day så är det just det, bara en massa stuff.

Alla har sin definition utav framgång och för mig är min definition utav framgång väldigt loud and clear: Jag vill leva ett liv med hälsan i behåll, jag vill fortsätta ha nära och givande relationer där min partner, familj och vänner alltid står i fokus. Jag vill inte leva ett liv där dessa relationer försummas för karriär eller att dom tas för givet. Gällande yrkeslivet så vill jag fokusera på mjuka värden, jobba med något där man tillför positiva värden till omvärlden samt ens medmänniskor.

Avslutningsvis så vill jag avsluta med samma ord som dom avslutade dokumentären med då det var väldigt talande ord:

Love people and use things, because the opposite will never work.

xoxo / Malin

10 comments

Related posts

Waking up at The Hari in London

20 August, 2020

Photographer: Mon amour

WAKING UP AT THE HARI IN LONDON. Another favourite hotel in London is the boutique hotel The Hari located in Belgravia. I think this is was my 5th stay at this property and I love coming back here. The location is perfect as Belgravia is perfectly positioned between Knightsbridge and Mayfair but Belgravia is not as crowded with people as those two areas which makes it a lovely area to live in when in London. Belgravia is a very residential area filled with embassies as well as neat boutiques, cafes and restaurants, but you don’t have the same crowds which I enjoy.

The hotel offers bikes to its guests so we spent one day during our London trip, biking around town and it is such a cozy activity to do. I don’t enjoy biking that much in the London traffic so we mostly biked in the more quiet areas as well as in parks. During our next London trip (These images are from 2019) I would love to prepare a really romantic picnic, biking to a cute spot in Hyde Park to set up a spot for the day to eat delicious food and perhaps play a board game.

It makes me so happy to look back at all these unpublished images from London. I haven’t been on a plane in over 10 months soon and I can’t deny that I really miss travelling.. We’ll see when we get the chance to go back to London, perhaps we will have to wait until 2021? Who knows, the only thing I do know is that I will truly appreciate travelling on a whole new level then. Covid-19 has truly been a reminder to us all not to take anything for granted in life.

16 comments

Related posts

Autumn lunch at The Goring in London

9 August, 2020

Photographer: Mon amour

AUTUMN LUNCH AT THE GORING IN LONDON. Det är helt otroligt vad tiden flyger förbi, det har redan gått över 4 månader sedan jag publicerade mitt senaste inlägg och det har känts otroligt skönt att ha tagit denna paus från bloggen för första gången på över 13 år. Jag vet inte hur ofta jag kommer att uppdatera framöver utan jag kommer att publicera om jag får feeling och tycker att det känns glädjefyllt och det kändes det idag so here we go!

Jag gick igenom mina bilder här om dagen och hittade dessa bilder från förra hösten i London. Drömde mig tillbaka och kände att jag ville publicera dessa bilder här på bloggen. Det är något jag verkligen uppskattar på en helt ny nivå nu när jag tagit ett steg tillbaka från bloggen nu under 2020, jag är så otroligt tacksam att jag dokumenterat de sista 10 åren så väl, alla våra resor, olika restaurangbesök, outfits, en härlig mix av allt som jag verkligen har njutit av att kolla tillbaka på det senaste året. Håller just nu på att jobba på att skapa albums för varje år och är klar med hela albumet för 2013 nu så har 7 more years to go innan jag är ikapp. Älskar känslan av att bläddra i ett fotoalbum, tycker det är rofyllt samt att jag färdas tillbaka till minnena på studs.

Det är lite den känslan jag fick när jag såg dessa bilder, jag fylldes med så mycket härliga minnen. Vi bodde på vårat absoluta favorithotell i London, The Goring som ligger i Belgravia. Det finns inget hotell som jag älskar lika mycket som The Goring i London, dom är i en helt egen kaliber som är svår att uppnå. När dessa bilder togs så hade vi precis varit inne och införskaffat lite vackra nya tweeds på James Purdey & Sons på 58 South Audley Street. Deras tweeds är helt otroliga och jag älska att bära tweeds på hösten, känner mig alltid lika Brittisk när en tweed åker på. Efter att vi varit på Purdey så promenerade vi tillbaka till hotellet där vi åt en lunch i deras nya orangerie som de byggt ut och renoverat till perfektion, the perfect spot att ta en lunch al fresco i London.

TODS Sunglasses

PURDEY Tweed jacket

PURDEY Silk blouse

PURDEY Scarf

RODEBJER Skirt

PURDEY Gloves

WOLFORD Stockings

CHANEL Ballerina

11 comments

Related posts

Open journal: Att hitta tillbaka till passionen

29 March, 2020

Jag vet egentligen inte varför det tagit mig en sådan tid att komma till skott att skriva detta inlägg. Det känns som att jag haft en blockering inom mig när det kommer till min passion till det skrivna ordet samt fotograferandet. Passioner som ligger till grund att denna blogg ens existerar till att börja med samt anledningen som fått mig att vilja utveckla bloggen de senaste 13 åren till vad den är idag. För mig har alltid skriften betytt otroligt mycket, började skriva dagbok vid 9 års ålder och skrev varje dag fram till att jag var 17 år, året då jag startade bloggen och då fick den mitt fulla fokus. Jag minns så väl hur otroligt roligt jag tyckte det var att skriva inläggen, hela skapande processen kring bild och skrift och allra mest så gillade jag att skriva de lite djupare inläggen. Jag älskar känslan när jag känner att jag verkligen lyckas formulera mina tankar och känslor i text, när man är inne i ett härligt skriv-flow. Det var länge sedan jag kände att jag hade det nu och därav min tystnad de senaste månaderna.

Jag vet inte riktigt vad det är jag känner just nu, om det är en writer’s block jag upplever eller om det är en hälsosam reaktion på att ha gjort detta i över 13 års tid nu, att mitt inre ändrar min väg mot ett annat håll som jag ännu inte vet vart det bär av mot. Denna känsla har kommit krypande de senaste åren men har blivit väldigt påtaglig de senaste 6-12 månaderna. Min första tanke var att jag nog behöver en välbehövlig paus från sociala medier efter att ha varit online mer eller mindre varje dag under 13 års tid, allt från att skapa, skriva, redigera och publicera content i alla olika sociala kanaler skapar en konstant underliggande psykisk stress som aldrig riktigt försvinner.

Jag kollade precis igenom arkivet i min kategori ‘Open Journal’ och hittade mitt inlägg ‘Näthat dödar passion‘ och jag tror den starka blockeringen jag upplever nu redan hade satts igång då men då kunde jag inte riktigt sätta fingret på det utan jag tänkte att det jag känner måste vara en reaktion på det näthat man har behövt utstå som en offentlig person de senaste 10 åren för näthat är helt klart något som kan ta död på passion om man utsätts för det under en lång period. Men nu i retrospekt så tror jag det är en kombination utav att befinna sig i en toxic environment som internet verkligen är, en plats full av anonyma troll som trollar runt för fulla muggar. I kombination med att jobba med sina passioner, något som kan vara helt fantastiskt då ens jobb inte känns som ett jobb då man älskar det man gör så mycket. Men när något som tidigare varit ens hobby övergår till att vara ens jobb samt inkomstkälla så tillkommer även en press att alltid leverera, bli ännu bättre, något som till en början inte var något jag reflekterade över då min strävan till att alltid vilja bli bättre samt skapa bättre och bättre content fick bloggen att utvecklas fantastiskt fint men sakta men säkert så sliter det från passionen till varför jag ens startade. För i början så var det bara ren och skär glädje, något som jag inte känt av alls de senaste åren. Jag har skapat för att känner att jag måste, inte för att jag känner för det.

Jag bestämde mig för att ta ett break från sociala medier hösten 2019 och har inte uppdaterat såhär lite som jag gjort de senaste 6 månaderna någonsin under mina 13 år. Jag hoppades på att denna paus skulle få mig att hitta tillbaka till glädjen att skriva och fotografera men tyvärr så har inte det skett ännu. Jag längtar efter att skriva igen, att fotografera och redigera bilder för att jag tycker att det är genuint kul. Alternativt om detta blir en vändpunkt i mitt liv där jag väljer att få utlopp för min kreativitet inom ett annat område. Tiden får utvisa det för i dagsläget så vet jag inte vad jag vill.

Oavsett vad som händer så känner jag att det var skönt att skriva detta inlägg, att få ned mina tankar och känslor i ett inlägg till er. Förhoppningsvis så är detta ett steg i rätt riktning att hitta tillbaka till den glädjen jag saknar så mycket.

XO /Malin

12 comments

Related posts