Det här kommer inte vara ett vanligt inlägg, det kommer vara något helt annorlunda och något jag tänkt på mycket de senaste månaderna.. Jag har väl mer eller mindre tänkt på det de senaste 1-2 åren men har inte kunnat sätta fingret på exakt vad det är som har legat och gnagt på mig. Men under de senaste månaderna så har det gått upp för mig mer och mer vad den mer exakta orsaken till denna känsla har grundat sig i och det är just det jag kommer prata om med er i detta inlägg.
Jag har bloggat i snart 10 års tid, det är ett decennium av mitt liv, jag har stannat upp och reflekterat över detta faktum flertalet gånger de senaste året och på ett sätt så känns det som om det var igår jag startade bloggen, den där dagen den 21 Januari 2007, jag minns precis hur det kändes när jag skrev mitt första inlägg men samtidigt så är jag en helt annat person i många aspekter än den person jag var för 10 år sedan, så absolut, tiden har passerat och det märks.
Jag har haft det fantastiskt kul på denna resa som jag har varit på de senaste 10 åren, att ha varit med från starten och se hur en helt ny bransch har utvecklats har varit så otroligt lärorikt, den kunskap denna resa har gett mig kommer jag vara evigt tacksam över och den kunskapen kommer leda mig till nästa kapitel i mitt liv. Men det är något som inte har känts helt rätt de senaste 2-3 åren, branschen jag är i har utvecklats något otroligt de senaste 10 åren, vilket är helt logiskt och normalt, på massa sätt till det bättre men även till det sämre i mina ögon och säkerligen många andras också. Jag kan inte vara den enda som känner såhär.
Jag känner att det har utvecklats en sådan otroligt hets kring sociala medier de senaste 2-3 åren, en hets jag inte kände var påtaglig på samma sätt förut. Jag minns back in the days för 7-10 år sedan när man exempelvis länkade in till varandras bloggar, givetvis gav det en trafikboost, men det var inte därför man gjorde det, man gjorde det för att man genuint ville tipsa sina läsare om den bloggaren/artikeln/vad det än må ha varit. Jag känner att mycket av den genuiniteten som fanns där i början är som bortblåst nu, eller jag hoppas, av hela mitt hjärta att det kommer komma tillbaka.
Nu länkas det också, men det känns som att det är av helt andra anledningar, det är bara siffrorna som är intressanta, inte personen, siffror över känslor. Det är det som skrämmer mig. Det medmänskliga börjar suddas ut genom sociala medier och istället du blir du en siffra. Ditt värde hamnar i ett nummer enligt dessa människor, ett nummer som du sedan rankas efter, ett redskap i ‘popularitet’, eller redskap i att mäta ‘framgång’. Det har givetvis alltid funnits, människor som har jagat detta sk. ‘kändisskap’, i deras ögon är den ultimata ‘framgången’ att ha ett stort följartal, synas och höras mycket, då har man lyckats enligt dom och dom gör allt i deras makt för att komma dit. Givetvis har denna typen av människa funnits i urminnes tider och genom sociala medier så myntas dom på nya sätt. Jag har väl bara varit naiv på många sätt och trott det bästa om alla, att folk är genuina men det är väl tyvärr just det jag har kommit till insikt med de senaste 2-3 åren att det inte är fallet och verkligen inte om man jobbar i sociala medier.
Det är många gånger jag har kommit hem från events och ‘exklusiva’ tillställningar och lagt mig på sängen eller soffan och gråtit. Det är en av de största anledningarna till att jag har slutat att gå på events, jag tål det inte, det är det jag sett och upplevt på dessa events som har gett mig denna känsla som jag gått och burit på de senaste åren. Det är inget fel på eventen i sig utan det är beteendet samt vissa typer av personligheter som man ibland stöter på där som stjäl all min kraft samt energi. Jag älskar min bransch på massa olika sätt, jag älskar det kreativa skapandet, att vara chef över sin egen tid, att planera och skapa nya projekt, det är det jag brinner för. Men på många olika sätt så är denna bransch otroligt mörk, ytlig och en cut throat business, vissa människor vill enbart använda dig för deras egna personliga vinning. Och tyvärr har jag stött på många sådana människor, speciellt de senast 2-3 åren, och det har fått mig att känna mig ledsen/arg/frustrerad och stundtals så har jag känt mig äcklad av det beteende jag har sett. Jag tänker inte nämna några namn då jag tycker det är otroligt lågt beteende att exponera människor på det sättet på internet, det är inte medmänskligt beteende i mina ögon. Men det är som att dessa människor har tappat en bit av deras medmänsklighet along the way, allt skitsnack, falska personligheter, ytliga bekantskaper som enbart finns där så att dom kan bli ‘kända’ eller ‘kändare’ i deras ögon beroende på vilka det är dom hänger och syns med i sociala sammanhang. Att göra precis allt för att bli fotad med ‘rätt’ personer som i sin tur får dom att verka ‘coola’ och ‘inne’. Hela livet cirkulerar kring en rad ytliga tillställningar/middagar/resor/events, det ena ytligare än det andra och den tredje falskare än den fjärde.
Jag vet inte om jag någonsin kommer prata om det exakta jag varit med om när jag träffat dessa människor, hur de har behandlat en och hur de sedan är bakom ens rygg, vad de säger när de tror att man inte kommer få reda på det. I mina ögon så spelar det ingen roll, jag skulle absolut kunna hinta mer specifikt så ni läsare skulle förstå vilka det handlar om, men varför? För mig är det inte det det handlar om, det handlar om den större bilden, den är den jag vill förmedla med denna text. Tappa aldrig det genuina och medmänskliga! Jag tycker sociala medier har blivit en samhällssjukdom på många sätt, en evig jakt på mer likes, mer följare, ju mer följare du har desto mer ‘lyckad’ och ‘framgångsrik’ är du! Oavsett om du är offentlig eller inte, beteendet är detsamma och jag hoppas det kommer komma en brytpunkt där folk får nog av detta, där integritet värderas högre än antal följare och likes. Jag nådde denna brytpunkt för ett tag sedan men efter 10 år i branschen så var det nog helt rimligt att den dagen skulle komma.
Under 2009, 2010, 2011 och 2012 hade min blogg som allra mest trafik, jag var med i tv om och vartannat, tidningar och radio hörde av sig från runt om i Norden och ville prata om min Youtubekanal samt blogg. Reklambyråer hörde av sig och gav erbjudanden att vara med i reklamfilmer för digitala kampanjer för IKEA samt Sony Ericsson, stora betalcheckar därefter, Aftonbladet betalade mig 40 000 kr för att gå på A-Kassa i 4 veckor som ett ‘experiment’. Att få så mycket media, att synas och höras så mycket i media är tyvärr vad många eftersträvar, det är ‘framgång’, du ‘är någon’ eller ännu hemskare, ‘du har blivit någon’. Jag var någon innan media upptäckte min Youtubekanal/Blogg, media ‘gjorde’ inte mig eller någon annan för den delen, det är en skev tanke. Många vill bli ‘bekräftade’ genom socialmedia, de hörs & syns och genom det så ‘valideras’ dom i deras ögon.
Jag är dock tacksam över att jag var med om allt det jag var med om under de 4 väldigt intensiva och händelserika åren. Hade jag inte upplevt dom åren så hade jag kanske inte landat på samma sätt som jag gjort idag lika snabbt. Jag är glad, lycklig och tacksam över att media och sociala medier inte slukade upp mig som person, jag är min egna person och valideras inte efter antal följare eller likes, jag är så otroligt mycket mer än mina sociala kanaler och det tycker jag är något som alla borde ta till hjärtat, vi alla är så mycket mer än det lilla vi delar med oss av online. Många har tyvärr blivit uppslukade av sociala medier, sociala medier äger dom och inte tvärt om och det är förståeligt, vi lever tyvärr just nu i ett samhälle som lägger så mycket fokus på i mina ögon, helt fel saker, enbart yttre och kommersiella aspekter. Social following och likes betyder absolut ingenting, det är ditt budskap som betyder något. Jag hoppas och ber för ett samhälle fyllt av mer medmänsklighet, med genuint intresse av människor, deras livsstories oavsett socioekonomisk bakgrund eller etnicitet.
Jag kommer låta detta inlägg sjunka in, det är mycket tankar och känslor på en och samma gång som jag gett utlopp för. Tankar och känslor som jag haft inom mig senaste tiden, vet inte om jag fick fram exakt det budskapet jag ville men det är okej, det får komma i sin egna takt, detta är en känslomässig process jag inlett och något jag kommer dela med mig utav mer och mer till er här på bloggen! Hoppas att detta kanske satte igång lite tankar även hos er? Jag vill gärna ha en pågående dialog med er, min kärlek för mat, mode och resor i all ära men den medmänskliga aspekten är den viktigaste i mina ögon, vi är alla människor och vi alla genomgår en resa tillsammans här på jorden och att utbyta livserfarenheter, the good with the bad, känslor och tankar med varandra, det är det som gör livet vackert och spännande!
Kramar,
Malin
Stor styrke kram till dig som vågar ta upp detta viktiga ämne! Har följt dig i flera år men har aldrig vågat skriva något förens nu, vill säga tack till dig! Du är en stor inspirationskälla och så grymt duktig på det du gör så med detta vill jag säga, you rock girl!!!
Hej Sandra! Tack för din fina och värmande kommentar! Vad roligt att du kommenterar för första gången men den som väntar på något gott… (Väntar oftast alltid för länge) 😉 Jag har länge känt inom mig hur jag har haft en längtan att uttrycka mig mer, på samma sätt som jag uttryckte mig mer om tankar/livserfarenheter när jag började blogga 2007, det var ju det jag älskade att göra, att uttrycka mig i skrift men ju fler läsare jag fick desto mer drog jag tillbaka på det personliga och valde att instället fokusera mer på mina passioner för mode, mat och resor. Men saknaden har alltid funnits där, saknaden att uttrycka mig, jag har känt mig lite låst i mitt format och fokuserat för mycket på att ‘Nej men jag skriver ju reportage om caféer, restauranger, hotell och mode, det personliga passar inte in’ men det finns inget rätt eller fel!
Jag har så mycket inom mig som jag inte släppt ut de senaste 4-5 åren, ska bli skönt på ett sätt, att sakta men säkert börja skriva igen!
Och tack igen för din fina kommentar, den värmer och hoppas jag ser mer av dig i kommentarsfältet i framtiden! <3 Kram!
Jag håller verkligen med dig. Kan inte prata om event delen, men jag känner att denna konstanta hets över sociala medier bara växer och växer. Det känns nästa inte längre som att det är acceptabelt att ha en vanlig instagram – utan den ska vara med ett vackert feed, högkvalité bilder och liknande. När jag var yngre och instagram började växa så handlade det inte om likes eller följare, utan snarare bara att få uttrycka sig själv. Samma sak som du nämner med att man faktiskt tipsade om bloggar man genuint gillade. Däremot kan man ju faktiskt starta en trend att börja vara intresserad och upplyftande egentligen. För vad spelar det för roll om en blogg får mer läsare. Det betyder inte att min blogg får färre, ellerhur?
Toppen inlägg, spännande att se var framtiden tar dig! xx
Hej Jessica och tack för din kommentar! Jag håller med dig till fullo och det är precis den delen jag tänkte mycket på när jag skrev samt något jag reflekterat mycket över senaste året. Det är inte normalt eller hälsosamt att ungdomar idag ska gå runt och tänka på följare/likes/snyggt feed, det är ju absurt! Dom är barn och dom ska leka och ha kul och fullkomligt skita i sociala medier. Jag är så otroligt tacksam att jag växte upp pre-digitaliseringen av våra liv. Jag hade en Nokia 3310 när jag gick i högstadiet, på den spelade men snake men that was it. Nu ser jag ungdomar umgås genom deras mobiler, mobilerna är som fastklistrade i deras händer för att kolla instagram och snapchat, se vad som händer där istället för att vara present i deras egna liv, med deras vänner runt omkring dom.
Jag har en stor passion för fotografi och gillar att ta bilder, för mig är det ett sätt att uttrycka mig på och en stor del av mitt jobb. Men jag nådde även en brytpunkt gällande fotobiten för jag tror det var lite över 2 år sedan nu. Jag fullkomligt tröttnade på att det skulle fotas så mycket och hela tiden, speciellt när vi reste då vi bygger mycket material då, jag orkade inte längre, jag vill ha mitt egna liv och jag vill inte ha en kamera i ansiktet hela tiden! Så där och då så skapades en förändring som jag har jobbat på sedan dess, att hitta en bra balans mellan jobb och privatliv, att ibland bara säga ‘Nej, jag kommer ej fota/instagrama/snapchata denna middag/event/tillställning’, vad det än må vara, ALLT behöver inte läggas ut i någon social kanal! Jag har mitt egna privata liv som inte läggs ut på någon kanal och den biten är väldigt viktig för mig samt mitt välmående. Det är något jag tycker alla borde reflektera över once in a while, oavsett om man är offentlig eller ej, vad har man för personliga gräns, vad man delar med sig av på exempelvis Facebook/Instagram eller Snapchat. Lägger man upp för sin egna skull eller kanske för någon annans skull, för man tror det är vad som förväntas av en?
Förlåt, nu blev det världens uppsats, igen, men jag tycker det är intressanta ämnen och det är kul att prata mer er om detta! Jag kanske har varit för privat de senaste åren, det är ju trots allt viktigt att vi delar med oss av våra erfarenheter samt tankar! Jag håller helt med dig och tänker hitta sätt att lyfta andra genom min plattform, att skapa en positive change, där genuinitet lönar sig! Kram!
Hej Malin!
Jag uppskattade djupt Ditt fina,varma inlägg. Du tar upp det som gått förlorat,det rent mänskliga i människan idag. Jag har följt Dig varje dag och jag har ALLTID sett Din värme och godhet lysa i Dina ögon var och i hur fina sammanhang Du än befunnit Dig i. Du har inte ändrat Dig i mina ögon. Och det bekräftar Ditt inlägg här. Tack för det och för att Du är Du! Alltid.
Kram Anita
Hej Anita! Tack för din värmande kommentar och vad roligt att du hängt med varje dag så länge, det gör mig glad att höra! Jag har länge känt mig lite låst i mitt format, me det är ju ingen annan än jag själv som begränsat mig gällande vad jag skrivit eller inte skrivit. Men jag tror att jag behövde en pause, under mina första 5-6 år som bloggare så var jag väldigt personlig på många sätt och det var super kul då man fick en mer personlig kontakt med er läsare också. Men efter att jag spenderat så många år i medias ögon där mellan 2009-2012 så kände jag att jag inte orkade längre, jag ville göra något nytt, utforma ett nytt koncept efter den människa jag utvecklats till och det var under 2012 som de första tankarna samt visionen kring ‘A Fashionista’s Guide’ föddes. En hemsida som skulle vara mindre personlig, mindre fokus på mig och mer fokus på vackra bilder och tips på caféer, restauranger och hotell från runt om i världen. På detta sätt kunde jag jobba med mina passioner, resor, mat och mode men inte längre vara i fokus på samma sätt och jag behövde det, jag kände mig lite uttömd efter att ha befunnit mig så mycket i media under 4 års tid.
Det är inte förens nu som jag känner mig redo att påbörja en ny bana i bloggen igen och denna gång vara mer personlig fast på mina villkor, jag känner att jag har kontroll över balansen och det hade jag inte för 4-5 år sedan, så det är en viktig utveckling och det glädjer mig att fina läsare som du är med på denna resa! Kram!
Jag håller med ovanstående, du är en stor inspirationskälla och jag tycker alltid att du verkar ha båda benen på jorden….det är därför jag gillar din blogg! Vet inte om du minns men för ett tag sedan skrev jag och frågade om rekommendationer kring Maldiverna och jag tror bestämt att du har varit just här där vi är nu (Six Senses Laamu), när man ser på dina inlägg från Maldiverna så känner jag igen några av bilderna. 🙂 Tack för tipsen och en inspirationsrik reseblogg!
Hej Thessan! Tack finaste du!:-) Nämen såklart jag minns det! Six Senses Laamu var jag på 2012, ett fantastiskt ställe! Six Senses resorts är ju helt exceptionella, en klass för sig! Hoppas ni får en fortsatt helt underbar Maldivernavistelse!<3 Kram!
Ett otroligt viktigt ämne som du tar upp som det inte pratas om på det sättet de behöver pratas om! Väldigt intressant att läsa och du gör verkligen rätt i att inte hänga ut någon, det känns lite beneath you. 🙂
http://WWW.JOHANNAGRAHN.SE
Hej Johanna! Det är också något som jag tycker är ett hemskt beteende, att hänga ut folk/hitta på lögner för att skapa lite ‘buzz’ = trafik = annonsintäkter och mer följare till dom, eller bara i rent syfte för att försöka förstöra för någonannan. Det är inte ett medmänskligt beteende. Men tyvärr så har detta beteende varit ack så accepterat i denna digitala värld så länge jag kan minnas. Det är först nu på senare år som man faktiskt kan spåra fram en person via teknik så oavsett hur anonyma personerna varit vid tillfället vilket känns som en positiv utveckling i rätt riktning. Men jag tycker man ska utgå efter den enkla regel att man behandlar människor så som man själv vill bli behandlad. Svårare än så behöver det inte vara men det verkar vara ack så svårt för många.. Nåväl! Stor kram till dig!
Wow! Världen behöver fler Malin Richardson! Tack för ett fantastiskt inlägg.
Hehe nämen, hur gullig är inte du?! Tack finaste du och jag är jätte glad att du gillade inlägget och förhoppningsvis så är detta öppningen och starten på en större dialog, allt handlar om att börja ta ett första steg i rätt riktning och förhoppningsvis följer fler efter! Kram!
Tack för ett jättefint inlägg! <3
Det var det lilla! Det kändes riktigt skönt att skriva av mig lite om ämnet Vissa saker har man så klart i huvudet men sedan när det ska formuleras ned i text så får man bara hoppas på det bästa och förhoppningsvis så nådde jag fram med det jag hade som ambition att få fram i texten! Men detta är bara början på en pågående dialog som vi kommer ha här på bloggen! Stor kram till dig! 🙂
Väldigt bra och viktigt inlägg! Har länge tyckt att det är väldigt oroande hur samhället har blivit. Vad hände med att prata med varandra över en kaffe eller drink, istället ser man tjejkompisar och par som sitter med sina mobiler eller tar bilder på sina fina drinkar och instagramar. Känns bra att du tar upp det, tror fler tänker till lite mer på vad som kan vara viktigt i livet, ta vara på nuet. Jag själv kan absolut falla dit, jag fotograferar väldigt mycket och bloggar vilket jag älskar men ibland kan det bli lite för mycket, ibland vill man bara njuta av nuet och lägga allt åt sidan, bara vara.
Tack för en sådan bra blogg, jag har ju följt dig så länge och tycker alltid du gör fantastiska inlägg med mycket inspiration!
Kram!
Hej Angelica! Tack för din fina kommentar samt värmande beröm, det gör mig jätte glad att höra, en liten boost för att hålla inspirationen uppe! Håller med dig till fullo! Det är så många gånger jag blivit så sanslöst trött på all dokumentation, det ska fotas till instagram, det ska fotas bilder till bloggen, det ska snapchattas, tillslut känner man sig ju mentalt utpumpad innan ens huvudrätten har kommit in! Så därför var det extra viktigt för mig att hitta en balans mellan jobb och privatliv, är jag ute privat så fotar jag inte, ingen snapchat, ingen dokumentation alls om jag inte känner för att kanske knäppa av en liten bild eller så. Men jag skulle inte må bra av att hålla på att dokumentera så som jag gör till jobbet i mitt privatliv, jobbet räcker gott och väl. Jag tror att det är otroligt viktigt att hitta sin balans, oavsett om man är en privatperson eller offentlig. Jag tycker det är så viktigt med mobilfria dagar, speciellt under måltider eller när man umgås med vänner, då är det bort med mobilerna och full fokus på att umgås! Livet händer här och nu! Stor kram till dig!
Malin, du är en sådan inspirationskälla! Har följt dig sedan åtminstone sju-åtta år tillbaka och tycker att din blogg numera håller en otrolig kvalitet rakt igenom och att det alltid är lika härligt att kika in här och på din instagram! Verkligen intressanta tankar, håller med dig till fullo och tycker att det är en tråkig utveckling vi ser inom sociala medier/blogg/liknande – hoppas det vänder.
Ser även fram emot det nya konceptet. Jag skulle tycka att det var spännande att höra hur du resonerar kring konsumtion. Jag är ingen extrem konsumtionskritiker, men tycker att det känns som att många i bloggbranscher medvetet och omedvetet uppmuntrar till en helt bisarr konsumtion. Förstår att det naturligtvis är en utmaning och en del av yrket att kunna visa upp nya klädesplagg och kombinationer så ofta, men vad händer sen och hur går tankegångarna kring det? Vet att du säljer av en hel del plagg, vilket även många andra verkar göra. Vill inte lägga någon värdering i det, förstår att det måste vara komplext, jag är bara nyfiken på huruvida man resonerar något kring konsumtion eller inte eftersom jag aldrig hört någon i branschen ens ta upp perspektivet.
Hej Antonia! Tack för din fina kommentar, kul att man kan bidra med lite inspiration, då vet jag att jag gör något rätt! 😉 Och det är fantastiskt roligt att du har hängt med så länge! En liten fråga till dig, lite off topic, du som har följt bloggen så länge, vad var det som fick dig att fastna för bloggen och vilken period under mitt bloggande har varit din ‘favorit’, so to speak, det hade varit intressant att höra! Jag tycker konsumtion är ett super intressant ämne och det tror jag skulle vara ett perfekt ämne att ta upp i min nya kategori ‘Open journal’ nu på Söndag! Det är mycket som jag har att säga gällande det, kan nog bli ett väldigt intressant första Open Journal inlägg! Stor kram till dig! 🙂
Hej!
Jag tycker att det är konstigt att du som jobbar med detta på heltid klagar på utvecklingen istället för att följa med i den. Kanske att denna branschen inte är något för dig, om du inte lyckas hänga med i svängarna?
Ett exempel är Nokia, som inte lyckades hänga med i teknologiutvecklingen när Apple lanserade deras första iPhone. Precis som du inte lyckas hänga med i utvecklingen via sociala medier och därför tappat följare.
Precis som att det för Nokia och Apple handlade om att sälja flest mobiltelefoner, så handlar det ju för dig som influencer/bloggare att få flest möjliga följare. Fler följare betyder mer samarbeten/pengar/status.
Så om du inte gillar utveklingen med att det är flest likes som vinner, så har du nog valt fel bransch.
Hej ‘Anonym’! Du förstod verkligen inte inlägget, det var något som lyste igenom din kommentar. Jag älskar mitt jobb, precis som jag beskriver i texten. Jag tjänar mer än dubbelt så mycket på min blogg idag än vad jag gjorde för 5-6 år sedan (När den hade dubbelt så mycket trafik) så det handlar absolut inte om antalet följare, det handlar om nischen på din blogg samt kvalitén på det du gör. Idag jobbar jag med några av världens ledande varumärken, något som jag inte hade kunnat göra för 4-5 år sedan då jag var en mer personlig blogg. Det det handlar om är att hitta din målgrupp, vilket är precis det jag har gjort inom high end resor/mode/mat, det är det som är framtidens styrka och det företagen är villiga att betala bra mycket mer för än om du har mer läsare men en mer splittrad målgrupp, företagen vill komma åt target audiences.
Jag brukar inte kommentera generellt när det kommer till sociala medier men tycker att det du skrev var väldigt fint sagt och jag önskar dig fortsatt lycka till med allt! Din blogg är den enda jag har läste sedan gymnasiet tills nu och jag läser knappt ens bloggar så jag hoppas du vet att din blogg är uppskattad.
Keep up the good work, puss o kram!
Hej Amanda! Tack för din kommentar! Vad roligt att inlägget fick dig att vilja lämna en liten kommentar, det glädjer mig! Något annat som glädjer mig är att höra att du har fortsatt läsa bloggen genom alla år, att ha lojala läsare som dig betyder otroligt mycket! Ni är bloggens foundation! Kram!
Tack för detta inlägg Malin!
Har tänkt på det ett tag själv och det är verkligen så sant det skriver.
Hoppas du har en underbar dag!
Hej Anna! Tack för din kommentar! Det glädjer mig att höra att inlägget nådde fram! Stor kram till dig!
Hej! Jag blev lite förvånad över detta inlägg måste jag säga. jag läser fin blogg ibland för att du är på så häftiga resmål, har underbara matbilder och vackra kläder. Däremot tycker jag att du framstår som en av de bloggarna som är absolut minst personlig, och fokuserar mest på yta. Du skriver sällan om vardagliga eller privata saker och när läser kommenterar och är nyfikna på sådant som t.ex. hur exakt dina jobbuppdrag ser ut, vem som är din arbetsgivare och hur mycket som är sponsrat/privat betalat, så vill du aldrig svara, mer än på väldigt undvikande sätt. Har du funderat över om detta beteende från din sida faktiskt kan bidra till en mer opersonlig och ytlig värld i sociala medier? Jag tror inte att någon t.ex. skulle döma dig om du hade mer transparens i bloggen, utan det är en sådan sak som skulle göra (i alla fall) mig mer intresserad av ditt liv och din vardag, då det skulle ge en lite djupare förståelse för hur du faktiskt lever. Just nu känner jag att hela ditt liv är som ett glossigt modemagazin – det är vackert på ytan men det är just bara yta. Och det kan ju vara helt ok om det är så du vill ha det – men efter detta inlägget verkar det som att det är precis denna glossiga yta som du tycket är problematisk.
Jag hoppas inte att du uppfattar detta inlägg som ett påhopp, för det är inte min mening och om något låter otrevligt så ber jag om ursäkt.
Hoppas du får en fin vistelse i NY!
Hej Lea! Tack för din kommentar samt feedback! Jag förstår precis vad du menar i din kommentar men det var inte det som detta inlägg handlar om. Detta inlägg handlar om hur en väldigt stor del av vår nutida generation har börjat leva genom sociala medier samt genom att jaga likes samt följare, offentligt som icke offentlig, under de senaste 2-3 åren så har detta utvecklats i en lavinartad fart. Det jag personligen har reagerat på är hur falska många personer är, speciellt i min bransch, i deras jakt på mer följare likes samt ‘kändisskap’, de vill i allra högsta grad synas och höras eller bli ‘sedda’ med de personer som kan ge dom mer följare, det är som en ond spiral. Och jag tar upp detta ämne just för att jag tycker att det är otroligt viktigt att vi har en dialog kring detta samhällsproblem.
Jag håller absolut med om att bloggandet som en business var som en enda stor gråzon mellan 2007 – 2014, ingen visste egentligen vad det var som gällde när det kom till samarbete etc, om man fått produkter hemskickade, vad gällde då etc, jag visste lika lite som gemene bloggare, man fick testa sig fram och lära sig av sina misstag. Men något jag lägger en otrolig fokus på sen 2-3 år tillbaka är just att jag vill att mina samarbeten ska vara helt transparenta så har jag ett betalande uppdrag så står det klart och tydligt i inlägget ‘Detta är ett samarbete med’ eller på instagram så har jag sedan en tid tillbaka börjat märka ut även inlägg där med #ad. Om du har några mer frågor kring det så är jag idel öra! 🙂 Kram!