Open journal: Att leva ett liv i minimalism

Jag har läst en del samt kollat på några dokumentärer på senaste som belyser ämnet minimalism och detta har öppnat upp en dörr hos mig som fött en rad nya tankar samt frågeställningar. Jag kollade nu senast på en dokumentär på Netflix vid namn ‘Minimalism: A documentary about the important things‘ (Ni kan klicka på länken för att komma till trailern) och om ni inte har tittat på denna dokumentär ännu så råder jag er att ta er tiden och gör det. Jag tycker den var intressant samt tankeväckande på så många olika plan.

Vi lever i ett samhälle som är styrt och uppbyggt kring kapitalism sedan över 100 år tillbaka samt att vi hela tiden strävar efter constant economic growth. Något som absolut inte är hållbart, något vi sett de förrödande konsekvenserna utav de senaste 30 åren. När man sätter ihop dessa två punkter så kan man ställa sigsjälv frågan, why are we doing this? and for who? Är det verkligen för oss själva? Jag tvivlar starkt på det. Vi lever i så inrutade mönster som samhället präglat oss med sedan urminnes tider men det är dags att vända detta mönster och om inte annat, att börja ifrågasätta the why i våra liv.

Människan befinner sig inne i ett hamsterhjul som bara snurrar snabbare och snabbare, ett hamsterhjul som är styrt av konsumtion samt prestige. Att hela tiden sträva efter bigger and better things, aldrig vara nöjd, alltid jämföra sig, gräset är grönare på andra sidan etc etc. Vi agerar utan att direkt reflektera över våra val. Allt ifrån utbildning, jobb, vart man köper bostad, vad man kör för bil, vad du bär för klocka. Det hela blir tillslut något absurt rat race och vem är egentligen vinnaren? Vi lever i ett samhälle där medierna hyllar och lyfter människor som tjänat mycket pengar som framgångsrika. Bara yttre samt ytliga aspekter som väger in. Det är sällan någon som hyllas för inre värderingar samt handlingar som inte ger något ekonomisk vinning men något som skapar en positiv påverkan på mänskligheten, någon som jobbar för de mjuka värdena, de hamnar oftast i skymundan. Det är inte dom som medierna vill måla upp som framgångsrika, utan det är dom som går i samma kapitalistiska fotspår som tidigare generationer som lyfts fram. Det är dom som man ska “se upp till”. Man vad är det egentligen man ska se upp till? Då de sällan visar upp hela bilden, för att nå stor ekonomisk framgång så är det alltid något som måste försakas/försummas, vanligtvis är det familj samt nära relationer som påverkas mest men även personens psykiska samt fysiska hälsa. Är det verkligen något att inspireras utav?

Nu när jag fyllt 30 så kan jag se tillbaka på mina år som 20-29 åring, vilka värden var det som präglade mig samt mina beslut? Var det mina beslut eller var det indirekt beslut som samhället tagit åt mig? Sedan barnsben så präglas man av reklam, filmer, tidningar samt människor i ens omgivning som är präglade utav samma budskap. Det är vissa saker som man “ska” eftersträva att uppnå, för har man uppnått dom så är man “lyckad” aka “framgångsrik” och per automatik “lycklig”. Och nu när jag blickar tillbaka på mina år speciellt mina år mellan 20 – 25 år så var jag så präglad av vad samhället sa mer eller mindre åt mig att göra mer än att jag lyssnade in på mig, vad ville jag egentligen göra? Jag har även känt mig väldigt kluven stundvis då jag är en väldigt estetisk person samt livsnjutare i grund och botten så jag njuter verkligen utav vackra ting, god mat samt dryck samt vackra resemål men jag har känt en form utav “yttre press” kring vad man ska “uppnå” och det är lite här som kollisionen har skett för mig. Vad har jag gjort för min skull och vad har gjorts som reaktion från de yttre faktorerna.

Jag har hört mycket om minimalism de senaste 5 åren, vikten av att declutter your life men jag har aldrig tagit det till den nivån som dom gör i dokumentären ‘Minimalism: A documentary about the important things in life‘. Vikten utav att skala ned sitt liv och börja ifrågasätta den egentligen väldigt absurda iden om att det hela tiden måste bli bigger and better hela tiden, bigger house, more cars, more expensive things and stuff som i slutändan leder till just a lot of stuff. När jag började implementera dessa tankar på mitt egna liv så kom jag väldigt snabbt fram till att dessa livsstilsförändringar som dom tar upp i dokumentären är något jag vill ta in mer i mitt liv, vikten av att ta det första steget som sätter bollen i rullning.

Jag har påbörjat hela utrensningprocessen, har rensat ut massvis med flyttkartonger som jag hade ståendes hemma hos mina föräldrar vilket kändes otroligt skönt. Har även påbörjat processen att rensa ut mina garderober, jag har hittills fyllt upp 4 flyttkartonger med kläder samt skor som jag kommer lämna in till second hand butiker samt att jag skänkt 2 flyttkartonger med kläder till Myrorna. Mitt mål är att enbart ha plagg i min garderob som jag älskar och bär aktivt. Nästa mål är att hitta ett nytt boende där vi trivs, vår nuvarande lägenhet är 96 kvm men jag längtar efter något mindre och jag vet inte ens om jag vill bo kvar i stan längre. Även fast jag älskar Östermalm som område och har trivts att bo här väldigt bra de senaste 6 åren så längtar jag ut till lugnet mer och mer och vi har börjat kolla på lägenheter ute i Ålsten, Smedslätten samt Äppelviken. Har även implementerat dokumentärens tankemönster på mina konsumtionsvanor, ställer mig nu alltid frågan varför köper jag detta? Och när jag besvarat den frågan så ifrågasätter jag köpet ännu en gång för att verkligen utesluta onödiga köp. När jag var mellan 20 -25 år så shoppade jag nästan alltid på känsla/impuls och det gjorde att jag spenderade mycket pengar på onödiga saker för at the end of the day så är det just det, bara en massa stuff.

Alla har sin definition utav framgång och för mig är min definition utav framgång väldigt loud and clear: Jag vill leva ett liv med hälsan i behåll, jag vill fortsätta ha nära och givande relationer där min partner, familj och vänner alltid står i fokus. Jag vill inte leva ett liv där dessa relationer försummas för karriär eller att dom tas för givet. Gällande yrkeslivet så vill jag fokusera på mjuka värden, jobba med något där man tillför positiva värden till omvärlden samt ens medmänniskor.

Avslutningsvis så vill jag avsluta med samma ord som dom avslutade dokumentären med då det var väldigt talande ord:

Love people and use things, because the opposite will never work.

xoxo / Malin