OPEN JOURNAL: NÄTHAT DÖDAR PASSION. Någonting som jag har funderat på de senaste veckorna är uppkomsten till varför det sprids så mycket hat på just sociala medier. Och nu pratar jag inte om de bloggar som skriver provocerande just för att väcka åsikter och starka reaktioner, något som man får när man skriver om exempelvis feminism, religioner samt politik. Utan jag syftar mer på det hatet som ibland bara uppstår på en blogg utan att bloggaren aktivt provocerat fram det som bloggare.
Efter snart 10 år av att jobba i sociala medier så har jag blivit van att ta kritik, näthat samt konstruktiv kritik, det blir tyvärr en del av jobbet. Konstruktiv kritik tycker jag dock om, jag gillar att få feedback från er, jag vill alltid hitta nya sätt att utveckla bloggen och göra den till det bättre för er. Utan konstruktiv kritik med jämna mellanrum så tycker jag det blir svårt att utvecklas.
När jag startade min blogg så var jag 17 år och i den åldern är man otroligt känslig och man vill vara omtyckt men när man jobbar i sociala medier så är det något som man får lära sig snabbt. Man kommer aldrig någonsin vara omtyckt av alla, desto snabbare man kommer till insikt med det desto bättre för ens välmående. Jag minns när näthatet var som allra värst, 2007/2008/2009/2010, det var 4 år med otroligt mycket kärlek från ens lojala och trogna läsare men samtidigt 4 otroligt svåra år för sociala medier var så nytt och hade man en stor blogg under denna period så fick man utstå otroligt mycket näthat.
Att vara så ung i en sådan hård miljö påverkade en. Jag började göra videobloggar redan 2007, kvalitén var absolut kass på den tiden men jag älskade videoformatet! Jag älskade att bara sitta och skämta och ha en dialog med kameran, jag tyckte att det var otroligt roligt och även fast jag fick mycket kärlek och uppskattning för mina videos av er läsare på bloggen samt i media så var nättrollen på YouTube dom allra värsta när det kommer till näthat.
Jag var 20 år när min YouTubekanal var som störst, videobloggar var väldigt nytt, det fanns inga etablerade YouTubestjärnor och folk kunde inte riktigt greppa videoformatet utan skrattade mest bort det. Jag kommer ihåg att jag och Felix Kjellberg, mer känd som ‘Pewdiepie’ blev intervjuade av SVT i ett programinslag om YouTube, tror det var 2011, hans kanal hade precis börjat växa internationellt då och min kanal hade fått en stark genomslagskraft i Sverige samt Norge och Finland.
Men med den växande framgången på Youtube och ju mer man syntes i tidningar, på tv och radio, desto fler nättroll dök upp på bloggen. Och dom kommentarerna som dessa människor satte i print bakom anonyma skärmar var så grova så jag kan inte förmå mig att repetera deras ord. Och där satt jag 21 år gammal och läste dessa ord på min skärm, de absolut skar in i mitt hjärta och kommentarerna på YouTube var allra värst. Oftast så var det män som kommenterade och det var så vulgärt och grovt så jag finner inga ord.
Jag minns dagen som igår, när jag satte mig framför videokameran för att göra en ny videoblogg och min passion var som bortblåst och istället så hade passionen bytts ut mot nedstämdhet och rädsla, rädsla kring vad nättrollen skulle säga. Vilka sorts mordhot, sexuella anspelningar, kränkningar, hat och utseende påhopp skulle nättrollen komma med efter denna video? Jag orkade inte, mitt psyke och mitt hjärta orkade inte ta den risken. Glädjen hade tagits bort från mig och istället kände jag mig nedstämd och tom. Näthatet hade slagit hårt och träffat mig och det är inte något som någon ska behöva genomlida, någonsin. Men det var ingenting jag förstod då utan jag tänkte att detta var en del av att vara offentlig på internet men nej, det är aldrig med betoning på aldrig okej att nätmobba och i detta fall var det så mycket grövre än mobbing, det var trakasserier och mordhot.
Jag minns hur tacksam och glad jag blev över att ha blivit framröstad till ‘Årets Videobloggare’ 2009 på VeckoRevyns Blog Awards. Jag fick fina kommentarer från er läsare som frågade om när nästa video skulle komma men näthatet som YouTube medförde tog död på min glädje kring att göra videos och det var därför jag valde att sluta med videos och enbart fokusera på bloggen. Det var ett sätt att skydda mig från hatet som YouTube medförde även fast videobloggandet var det jag älskade allra mest att göra. Jag saknar än idag videoformatet något otroligt, jag älskar att jobba med rörlig bild. Även fast jag har läkt de såren som näthatet orsakade så vet jag inte om jag tycker att det är värt risken att ge mig in i Youtube igen. Hade jag bestämt mig för att börja videoblogga igen så hade jag velat göra det på en liten skala och jag hade antagligen valt att inte berätta om det för någon utan enbart gjort det för att jag älskar videoformatet.
Internet är på så många sätt och vis en fantastiskt plats där så mycket inspiration och kärlek utbyts mellan människor runt om i hela världen och det älskar jag med att jobba inom sociala medier. Men på andra sidan myntet så finns även en otroligt mörk plats fylld med näthat, trakasserier, mobbing, förtal och hot. Hat föder hat vilket är otroligt obehagligt.
Men man ska inte glömma att kärlek föder kärlek, så se alltid till att vara ditt bästa jag, både i verkligheten samt på internet! <3 #SpridKärlek
Stor kram! /Malin
Vilket starkt inlägg av dig! Jag är inte så aktiv på sociala medier, läser 3-4 bloggar och en av dom är din och det är otroligt inspirerande att läsa om din story, du har verkligen varit med från bloggandets början! Kommer du ihåg första gången du var med om näthat?
Tack för din kommentar Sara! Jag minns första gången jag var med om näthat som om det vore igår. Det var hösten 2007 och jag hade haft min blogg i lite över 6 månader och den hade hunnit bli rätt stor, hade ca 700 – 800 unika läsare per dag vilket var rätt mycket 2007. Jag befann mig på ett utbytesår med EF i USA och hade hamnat i en väldigt instabil värdfamilj, jag trivdes inte alls, saknade min familj och mina vänner och ville mest bara hem. Bloggen var min glädje i vardagen när allt annat kändes tungt och jag minns att 2007 så brukade jag göra kollage där jag satte ihop outfits på snygga plagg som jag tyckte om samt att jag gjorde lite roliga kommentarer till kollaget så som att “Jag så gärna skulle vilja ha den här schnertiga lilla sjalen samt pördiga väskan.”
Calle Schulman hade fått nys om min blogg och skrev ett hånande inlägg om ett av mina klädkollage samt beskrivningen som jag gjort till det på hans blogg. Det han gjorde genom att skriva det inlägget var som att trycka på en avfyrningknapp av en raket med hans väldigt aggressiva läsare rakt emot mig. Jag minns hur jag loggade in dagen efter att han skrivit det inlägget och jag hade över 150 hatkommentarer från hans läsare som väntande i mitt kommentarsfält, den ena kommentaren värre och mer kränkande än den andra. Jag satt i chock och försökte smälta vad tusan som hade hänt, jag kände mig så fruktansvärt uthängd och påhoppad. Ringde hem till mina föräldrar medan tårarna rann ned längst med kinderna. Fick aldrig någon ursäkt från honom, ingenting. Jag har aldrig under mina 10 år inom sociala medier varit med om så aggressiva läsare som dom han skickade över genom hans länkning till min blogg, det var nätmobbare i sin allra högsta grad.
Underbart inlägg, älskar det 🙂 Tack för att du delar med dig och skriver sanning. Så ledsen över att höra att det hänt dig och säkerligen många till och allt om Calle Schulman och hans hatiska läsare…stackars dig. Många många kramar till dig. Älskar din vackra blogg och dina underbar inlägg och att du skriver så ärliga inlägg. Tack för att du finns.
Tack fina Sabina för din kommentar, det värmer mitt hjärta att höra! Tyvärr är näthatet något som många bloggare, journalister, tv profiler råkat ut för de senaste 10 åren, oftast är det män som står bakom mycket av hatet vilket är fruktansvärt sorgligt. Näthatet jag blev utsatt för på Youtube var det allra värsta, där fullkomligt kryllar det av nättroll. Jag tycker dock klimatet på bloggen har blivit otroligt mycket bättre de senaste åren, de värsta nättrollen finns inte kvar på bloggar längre, dom har förflyttat sig vidare till andra bloggar och forum där de lättare kan få utlopp för sitt näthat. Jag tror även mycket nättroll har förstått på senare år att de står ansvariga för det dom publicerar på nätet, skriver man näthat, förtal, ryktesspridning eller kränkningar så tar polisen det på allvar, något de inte gjorde för 6-10 år sedan. Så det är iaf en väldigt positiv utveckling! Kram!
Hej Malin, bra inlägg, viktigt att ta upp tycker jag. Folk är så otroligt fega bakom sin skärm men lovar att de inte vågat säga mycket face to face! Tycker du ska börja videoblogga om du känner för det, hade varit kul för oss läsare. Och hoppas det negativa inte tar över det positiva. Kram på dig!
Jag håller med dig till 100% 🙂
det är svårt va modig bakom skärmen om man får ett fräckt och lite elakt svar.
Hej Jonna! Vad har du fått för fräckt och lite elakt svar? Berätta gärna! 🙂
Tack för din fina kommentar Angelica! Tycker också det är viktigt att man pratar om näthat, hur man blivit utsatt samt att det är verkligen ingenting man ska behöva ta som bloggare, det är inte okej att hela tiden utsättas för kränkningar, elaka ord bara för att man är offentlig. Människor ska kunna bete sig civiliserat mot varandra, precis som man är mot ens medmänniskor i verkligheten. Näthat kommer aldrig någonsin vara okej i min värld och jag tar det otrolig seriöst och det är en otroligt positiv utveckling att även polisen tar näthatet mycket mer allvarligt nu vilket dom tyvärr inte gjorde precis början när sociala medier var något väldigt nytt.
Tyvärr så påverkade näthatet mig så mycket så det tog kol på min stora passion för att videoblogga, det jag tyckte var absolut roligast. Många av dom som kommenterar bakom anonyma skärmar förstår inte att det är verkliga människor med känslor som de sitter och hatar på och givetvis blir personen som är utsatt påverkad och ledsen. Precis som om personen hade blivit utsatt för samma kränkningar IRL. Mobbning är aldrig någonsin OK, varken IRL eller på nätet, det är absolut ingen skillnad, oavsett om man är en offentlig person eller ej! Jag skulle kunna prata om detta ämne i en smärre evighet, det ligger mig så varmt om hjärtat! Men tack igen för ditt fina support, det betyder otroligt mycket! Stor kram tillbaka till dig!
Du är verkligen en källa till inspiration både när det kommer till din inre styrka, att orka med det näthat som du varit med om samt din oklanderliga smak, din blogg är min verklighetsflykt när jag känner att jag behöver drömma mig iväg! Tack för all den inspiration du ger och hoppas du hittar tillbaka till youtube i framtiden, älskade dina videos!
Tack fina du för din kommentar, det glädjer mig att höra! 🙂 Det jag inte förstod när jag var ung, precis när jag startade bloggen vid 17 års ålder är att ingen ska någonsin behöva utstå näthat. Oavsett om man är offentlig eller ej. Detta var under perioden när nätmobbare var så accepterat på ett sjukt sätt då bland annat Calle & Alex Schulman fick betalt från Aftonbladet att blogga för dom så Aftonbladet okejade med andra ord deras elakheter och som alla vet så föder hat hat så klimatet på internet och speciellt sociala medier blev otroligt mycket värre genom att mobbare som dom kunde härja fritt utan konsekvenser.
Det är som om rektorn på en skola skulle betala mobbarna att mobba eleverna, det är så absurt på så många sätt. Men som tur är så har de blivit bättre de senaste åren då näthatet blivit mer uppmärksammat i media och det förs heltiden en dialog kring hur man kan förbättra miljön på sociala medier. Kram!
Hoppas du hittar tillbaka till videobloggandet, älskade dina videos! 🙂
Tack finaste du! Förhoppningsvis så kommer glädjen till videobloggandet tillbaka! Kram!
Otroligt starkt inlägg, jag hade inte orkat ta det näthat som ni offentliga profiler får genomlida, det är absolut inte okej någonstans!
Tack finaste du! <3 Kram!
Hej Malin!
Måste också kommentera känner jag: fint inlägg och verkligen sorgligt hur etablerade bloggare ibland agerar mobbare själva gentemot andra bloggare! Jag följde dig aldrig på youtube men har tyckt dina filmer här på bloggen varit kul inslag. Näst efter dina snygga outfits är det filmerna jag tycker bäst om, så jag hoppas inte passionen är bortblåst för all framtid. Kram!
Hej Ylva! Tack för din kommentar samt fina support! Det är verkligen hemskt hur ok det var att mobba och hänga ut bloggare back in the day. Varför det var extra vanligt med uthängningar förr i tiden var då sådana inlägg drog mycket trafik, så mobbing sålde med andra ord. Ju mer exempelvis Alex och Calle Schulman hängde ut och var elaka, desto mer trafik fick dom in på bloggen vilket genererade klirr i kassan. Så de tjänade pengar på att mobba, med andra ord så var dom glorifierade mobbare. Sad but true. Tyvärr så tog näthatet kol på min passion för youtube men vem vet, en dag så kanske passionen väcks till liv igen! Kram!
Shit vad du är duktig alltså som varje dag orkar jobba under de här förhållandena. Ingen “vanlig arbetsplats” hade accepterat det, vilket är såå himla sorgligt att alla de som jobbar med digitala medier ska behöva utstå det…bara för att det är “digitalt”.
Tack för din kommentar Josephine! Ja, det kan man fråga sig! Jag var så ung när jag började blogga, enbart 17 år och klimatet på nätet då var verkligen inte bra. Allt var så nytt med sociala medier och man fick alltid höra kommentarer på bloggen så som: “Du har valt att vara offentlig, då får du stå ut med näthatet”. Men nej, det är aldrig någonsin ok att bli utsatt för näthat, kränkningar, förtal och hot bara för att man är en offentlig person, det är något nättrollen har hittat på för att kunna fortsätta spy ut sin galla på internet. Precis som att man behandlar sina medmänniskor i verkligheten som man själv vill bli behandlad så ska man behandla sina medmänniskor på sociala medier med respekt. Kram!
Du är så extremt duktig Malin och ett föredömme för alla kvinliga egenföretagare där ute! Alla som förstår sig på dagens digitala arbetsmarknad förstår att alla de tunga varumärkena du fått samarbeta med genom åren kommer inte till en utan hårt arbete för att närma sig dessa varumärken så att de till slut vill lyssna på en och förhoppningsvis jobba med en. Kämpa för du är grym!
Hej Marie! Tack för din fina kommentar, den värmer i hjärtat! Många har nog en fördom kring att precis allt blir serverat som bloggare men nej, för att kunna jobba med världsledande varumärken så krävs det hårt arbete att ha byggt upp något bra! Kram!