Last day in St.Moritz

Photographer: Mon amour

LAST DAY IN ST.MORITZ. The last day in St.Moritz we skied in their third system called Diavolezza. It was snowing intensely that day but we wouldn’t let that stop us and decided to hit the slopes! When we got there pretty much the entire system was empty, you couldn’t see anyone in the slopes, it was still snowing a bit but we thought it might be more clear up on the top of the mountain, but oh my, how wrong I was. Our first few runs in the slopes were fine, it was snowing more lightly and the fog was not too intense but when we were on our way up to the top for our last run I noticed that the weather conditions were getting worse by the second. The clouds were getting bigger and more intense, the snow was so intense so you couldn’t see 1 meter infront of you, everything was a white blurr which started to make me very nervous for the 30 minute ski session down that we had infront of us.  There is nobody around us at this point, everyone had left the system for the day so there was a point of no return, we just had to get in to the snowstorm and get down the mountain. Johan is a educated ski instructor which was my only source of comfort at this point, me legs were trembling as I couldn’t see even 1 meter ahead of me and I couldn’t tell where the slopes were. Johan wore a black outfit so that was the only thing I could see infront of my, a little black dot, the rest was a white blur. I just had to keep focus on the black dot and not loose sight of Johan, if I lost sight of him I would be stuck on the mountain. After 15 minutes of skiing in a white blurry snowstorm I started to feel nauseous, by balance system had been affected by not seeing anything but white around me and everything started to go a bit vertigo. We stopped for 5 minutes so I could collect myself for the last 20 minutes and Johan gave me a pep talk so I could bring on the courage to continue down the mountain. After skiing 10 more minutes we had reached below the most intense snow clouds and we could start to see parts of the actual slope, the feeling of being able to see the slope made me so happy but I still couldn’t relax as we had a bit further to go before we could touch ground and be safe. When we got down from the mountain I was filled with such joy but at the same time my entire body was trembling and tears were streaming down my face without my power to make it stop. A pretty dramatic last day in the slopes in St.Moritz! And yes, we took these pictures when I was happily unaware of what was ahead of us..

LAST DAY IN ST.MORITZ. Den sista dagen i St.Moritz så åkte vi skidor i deras 3dje system vid namn Diavolezza. Det snöade något otroligt den dagen men vi skulle inte låta snön stoppa oss utan vi begav oss ut i systemet. Hela systemet var i princip tomt, det var bara ca 10 pers som delade kabinliften upp med oss till toppen på 3.000 meter. När vi var påväg upp så hade det slutat snöa tillfälligt och jag höll tummarna att det skulle klarna upp men ack så fel jag hade. Vi fick några åk när sikten var helt okej, man fick ta det lite lugnt i svängarna så man inte skulle missa stupen som tittade fram lite varstans. Men när vi var påväg upp till toppen en sista gång så märker jag hur vädret slår om totalt, molnen tätnar otroligt fort och ett intensivt snöoväder lägger sig över hela berget. Då börjar jag blir lite orolig då jag vet att vi har en 30 minuters färd nedför, systemet är tomt på människor vid det här laget och vi ser knappt 1 meter framför oss. Snön piskar mot ansiktet och jag kan inte urskilja backen någonstans. Som tur är så tar Johan täten då han har mycket erfarenhet av dessa situationer som utbildad skidlärare, han lugnar mig och jag samlar mod och vi beger oss utför berget. De första 15 min gick bra, jag följde efter Johans som var en svart prick framför mig, det var det enda jag såg, en svart prick, resten var en vit dimma. Men efter 15 min så börjar jag känna mig yr, mitt balanssinne måste ha blivit påverkat av att vara inne i en vit dimma där man inte kunde urskilja någonting runt omkring. Samt rädslan av att inte se backen gjorde mig rädd samt om jag hade tappat sikten på Johan så hade jag varit fast på berget, han var mitt enda lugn i hela denna situation. Vi fick stanna upp i backen i ca 5 min för ett mini pepp talk innan jag tog sats och vi fortsatte ned för berget de sista 20 minuterna. Som tur är så lättade det intensiva snöovädret efter ca 10 min och sikten i backen blev lite mer överskådlig och gud vad lycklig jag blev när jag äntligen kunde se backen själv! Jag var fylld av lycka när vi kom fram, samtidigt som hela min kropp skakade och tårarna rann ned för kinderna. Det var verkligen ett dramatiskt avslut på vår sista dag i St.Moritz! Dessa bilder tog vi innan vi skulle ge oss ut för det sista åket, då var jag lyckligt ovetandes vad som komma skulle..