CAFÉ COUTUME IN PARIS. One thing that is for sure is that it’s not easy to find a decent cappuccino in Paris! It’s pretty much out of question that you will just stumble over one by chance! You need to know in advance exactly where to go before you go out on a coffee hunt in Paris! But you shall not fear because I will guide you to all the best coffee shops in Paris so tag along and you will never have to drink bad cappuccinos in Paris again! I don’t understand how they can make them so bad, it’s something with the foam, it’s so light and not creamy, the way you want it to be. Sometimes they even put cocoa on top which is so weird to me, confusion on a whole new level! I tracked down a super cute coffee shop in les Invalides called Café Coutume which is a very popular spot for coffee in Paris. I tried a cappuccino with a double shot because the barista recommended me to do so but I came to regret it as soon as I had taken my first sip from the cup, it was way too strong for my taste buds! Next time I will have their regular for sure! I also really enjoyed their selection of sandwiches and pastries, I tried their chocolate and blueberry muffin which was very juicy! I have also noticed that the French people love their banana bread! As soon as you enter a coffee shop in Paris you see banana bread, I like it though as I’m a huge banana bread lover! Be sure to try it, they are usually really tasty and juicy!
CAFÉ COUTUME IN PARIS. En sak som är väldigt säker är att det är inte en lätt att hitta en bra cappuccino i Paris! Det är i princip omöjligt om du inte vet exakt vart du ska! Jag vet inte varför det ska vara sa svart för Fransmännen att göra en bra cappuccino, de skummar mjölken otroligt konsigt och ibland häller dom även lite kakao on top vilket är otroligt förvirrande! Summan av kardemumman är att ni måste veta vart ni ska ga om ni är ute efter en mumsig cappuccino in the city of light and I shall guide you there! Jag besökte ett väldigt trevligt ställe i les Invalides vid namn Café Coutume som är väldigt populärt! Jag beställde en cappuccino med en double shot efter baristans rekommendationer men det ångrade jag snabbt efter att jag smakade den, den var alldeles för stark för min smak, nästa gång får det bli en enkel! Allt som allt så tycker jag det var ett väldigt trevligt café och jag gillade deras utbud på mackor och bakverk! Jag testade deras chocolate and blueberry muffin, den var rikigt juicy! Något annat jag har märkt med franska caféer är att de älskar sina banankakor! De finns alltid så fort du stiger in i en coffee shop och de är oftast riktigt goda so be sure to try them out!
Locaion: 47 Rue de Babylone, 75007 Paris
När man var ny på cappuchino och latte så var Sosta kaffebar ett säkert kort i Sthlm. Nu har jag druckit det ett bra tag och uppskattar mer ‘finkaffe’ på ställen som Johan och Nyströms place på söder och Café Pascal som även har kaffe från Da Matteo Gbg. Kul att du börjat uppskatta kaffe 😀
Hej Mary! tack för din kommentar! Jag började dricka cappuccino i New York nu i Juni när jag var på Ralph’s Coffee, deras cappuccino är helt otrolig! Jag dricker enbart cappuccino och är otroligt kräsen med vad jag dricker för kaffe, om det inte är creme de la creme så kan det kvitta! Jag var på Cafe Pascal här om veckan och blev lite besviken, den var lite ljummen, lite för mild och skummet var inte så krämigt! Men baristan kanske hade en off dag! Den godaste jag druckit i Stockholm var helt klart på Slipen på Djurgården, vilken krämighet! Men ska testa Sosta Kaffebar, tack för tipset! Kram!
Jag förstår precis! När du är på “nördkaffebarer”, beställ latte machiato eller endast cappu på enkel espresso. Kaffenördar brukar inte ha så krämigt skum, för där är kaffebönorna mer i fokus för att ta fram de smakerna som är speciellt för dem, och ofta kraftigare bönor 🙂 Kul att du hittat gott kaffe i Paris, för jag håller med om att de har väldigt dåligt kaffe där, det sämsta jag fått fick jag däremot en gång i Nice. Le pain quotidien brukar ha riktigt krämiga latte i stora koppar dock. Ha en fortsatt härlig cappurunda 😉 Det är kul att upptäcka nya saker.
Eller ännu bättre, säg till baristan hur du vill ha din kaffe 😉 Riktiga baristor ser till att du får den som du vill ha den 🙂
Sosta är en klassiker, så bra kaffe! För att inte tala om deras glassbar, mon dieu!
Hej åsa! tack för din kommentar! ska ta och testa en cappuccino på sosta nu i dagarna! Kram!
Känns som att du är den enda bloggaren i hela Sverige som inte nämnt den pågående flyktingkrisen. Ger lite dålig eftersmak att läsa om lyxkonsumtion utan så mycket som ett ord om det ofattbara som pågår just nu. Trist.
Hej Malin! tack för din kommentar samt feedback. både jag och Johan har skänkt pengar men jag känner inget behov av att skriva om detta på bloggen då precis hela internet är översvämmat av just denna information. Vår familj har varit engagerad i Rädda barnen samt andra organisationer sedan 6 år tillbaka, istället för att ge presenter och julklappar till varandra sa skänker vi pengar till välgörenhetsorganisationer. Detta har jag skrivit om på bloggen under flera års tid och uppmuntrat andra att göra detsamma. Jag kan nästan få en falsk avsmak i munnen av vissa bloggare som skriver om flyktingkrisen i rent PR syfte för att generera uppmärksamhet och genom detta tjäna pengar på det. Jag har inget behov av att bli bekräftad i mitt välgörenhetsengagemang, det ska komma innifrån.
Tack för svar! Jag tycker inte heller att man måste uppmuntra att skänka eller berätta att man själv skänkt! Men Cecilia Blankens tex skrev så här i sin blogg:
Hade tänkt tipsa om en ny favoritsminkprodukt – men ärligt talat blir det en för skruvad krock i min hjärna – och säert era också – med tanke på det som händer i Europa just nu. En katastrof man med blandad framgång lyckats hålla på hanterbar distans men som de senaste veckorna letat sig in under skinnet – där det så klart bör vara.
Det räcker ju så. Men känns konstigt att inte ens nämna något så stort som den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget.
Jag tycker att Aftonbladets kolumn av Matilda Andersson “Vi måste orka i mer än bara några dagar”, sammanställer det hela bra. Vi är många som volontärsarbetat och skänkt i åratal, men vi behöver inte erkännande eller beröm för det. Vi gör det för de nödställdas skull, inte för att andra ska tycka vi är bra. Och inte för att få personlig fördel av det. Och vi pratar inte om det direkt vi får möjligheten. Utan vi fortsätter att hjälpa. För att vi vet att kris finns överallt. Och prat inte hjälper någon. Vi blir glada av alla kampanjer och jippos, då hjälper människor extra mycket. Det känns bra. Men när intresset falnar står vi där ensamma kvar och fortsätter med vår hjälp. Vissa av oss har fått skäll av människor som swishat pengar, som tycker att vi inte syns tillräckligt. Men vi behöver inte synas. Vi är den hjälpande handen i mörkret, då vi inte behöver personlig ära, och de flesta får aldrig veta.
/Mvh månadsskänkare och volontär sen tio år, och som med Batman, vet de flesta inte om den delen av mitt liv
Öööhhh….. du menar alltså på fullt allvar att vi inte behöver prata om och sprida vilka hjälporganisationer som finns och hur de verkar? Ja det låter ju riktigt klokt det………………………………
Hej Lydia! tack för din kommentar och jag håller med dig ill fullo! Jag har skänkt till välgörenhet de senaste 6 åren och det är en del av den jag är, jag reflekterar inte över det utan det är en självklarhet för mig. Det händer hemskheter i världen hela tiden och det har det gjort i urminnes tider tyvärr. Det är hemskt med flyktingskrisen men vissa får det nästan att framstå som om detta är första gangen ett barn dött i krig vilket jag tycker är märkligt då barn far illa varje dag i krig och det har jag varit engagerad i de senaste 6 aren. Nu känns det så himla viktig att visa att man är engagerad och hur mycket man skänker i just denna fråga då den getts väldigt mycket medial uppmärksamhet, jag håller med dig till fullo, jag undrar hur många som kommer fortsätta sitt engagemang när median kring det börjat svalna.. Det är den stora frågan samt problematiken i vart samhälle idag..
Hej Malin! Det handlar om att lätta sitt egna samvete för många, det är det folk gör genom att skriva om det, för att de känner att ‘dom måste’. Jag tycker media belyser frågan väldigt bra och grundligt och jag har sedan 6 år varit engagerad i Rädda barnen och Unicef så jag känner inget behov av att skriva om det på min blogg, jag vet vad jag gör och det är det som betyder något, att vara aktiv, inte bara under en kort period utan att tänka långsiktigt.
i give up. as per usual.
Vad spelar det för roll om jag skulle skriva exempelvis: ‘Skulle precis tipsa er om de 4 bästa caféerna i Paris men det känns ju helt meningslöst med tanke på allt hemskt som händer i världen’, hade man haft den mentaliteten hade man ju inte kunnat leva! Det viktiga i livet handlar om att vara medveten om vad som händer och ta ställning till det, det är något jag gjorde för 6 år sedan när jag började engagera mig i välgörenhet. Efter man har tagit ställning så går man vidare med sitt liv. Jag känner inget behov av att skriva om saker enbart ‘för att’.
För övrigt tycker jag att du Malin har en väldigt nedvärdernade och konstig tankesätt. Du tycker att två personer som under flera år gett till behövande gör fel. Jag anser också att man hittar hjälporganisationer om man vill hjälpa. Man behöver inte hela tiden nämna det, om man bara gör det för att synas själv. Jag uppmuntrar ju att hjälpa i det långa loppet, och då vill du bara ge upp som du säger. Och skriver intelligenta saker som öööh och 20 punkttecken som verkligen visar på bra diskussionetik. Vad är det för stil? Och ja, jag är väl inte förvånad. De flesta återgår till sina egna bomulls liv, och glömmer resten av världen när Aftonbladet går vidare med andra nyheter.
Jag blir arg när många på fb skriver “Ja, pizzan smakar jättebra, tryffel på är gott och jag vill rekommendera den här vinen från Toscana, men det känns onödigt när barn dör i medelhavet.”
“Ja den här klänningen är så fiiin, men usch för allt hemsk som händer. ”
Personer som jag vet aldrig har gett en spänn innan Aftonbladets vi hjälper kampanj. Och då är det vi långtidsgivare som gör fel. Är det här omvänd jante eller vadå? För i Sverige får man ju inte visa sig förmer eller att man har mycket, så nu har svenskar äntligen chansen att med gott samvete vräka sig i hur duktiga och rika man egentligen är? Jag vet inte.
Som vanligt håller jag med dig om det du skriver Malin R!
Jag tror att Malin själv insåg bristerna i hennes argument och genom att kasta ut sig ‘I give up. Per usual.’ så säger hon indirekt att hon inte har några vettiga argument att komma med då det inte fanns någon logik i det hon sa. Jag får också känslan precis som du att det är ‘Se mig! Hör mig!’ melodin som äger rum just nu, alla vill visa hur givmilda dom är och hur otroligt engagerade dom är i denna fråga och det är jätte bra att det visas engagemang och att det skänks pengar men åter igen, vad händer när mediastormen lagt sig kring detta..
vad förvånad jag blir!! trodde fransmännen var king på kaffe? där sjönk de liiite i mina ögon 😉
Dom är duktiga på espressos etc men inte på cappuccinos…no no no…
Alltså Mogi, du brukar ju hela tiden skryta om hur det ger pengar till välgörenhet och det har du gjort i många olika inlägg… Det är väldigt lätt när man uppenbart har det väldigt gott ställt, kan inte leva mig i varför du gör en så stor grej av det. Jag har en godvän som ger till pengar till läkarmissionen och har gett det i flera år, hon är sjukskriven och jag knappt aldrig hört henne ens nämna det. Att ge pengar om man har det gott ställt är lätt men att visa engagemang för tuffa frågor är svårt.
Det är självklart bra att du bidar men det är igen bedrift i din position.
Hej Jessica! Din kommentar är riktigt osympatisk och nedvärderande. Du menar att för att jag har det bättre ställt så är mina donationer inte lika mycket värda? Det är riktigt obehagligt om du helt ärligt tycker det. Du ger mig skit för att jag 1 gång per år “skryter” i dina ögon om att vår familj skänker till välgörenhet istället för att ge julklappar till varandra för att uppmuntra fler att göra detsamma och sedan kommer ‘Malin’ i samma inlägg och klagar på att jag pratar för lite om ämnen som dessa, det är ju helt sanslöst. Vad jag väljer att skriva om i bloggen är helt upp till mig. Att skriva om religion samt politik i kombination är något jag håller mig väldigt långt borta från då det enbart är ett recept på hetsiga diskussioner. Om man vill läsa sådana inlägg skulle jag rekommendera att man söker sig till en politisk debattblogg. Letar man efter det här har man kommit väldigt fel.
Varför är obehagligt om jag tycker det? Helt ärligt har jag mycket svårt rika person som pratar om välgörenhet för att “föregå med gått exempel” eller som du skriver uppmuntra anda att ge till välgörenhet..Att du avstår från julklappar är inte en särskilt stor grej efter som du resten av året kan köpa precis allt du önskar och behöver, det är därför mycket lättare för dig att göra det än t ex en små barnfamilj som kanske måste ge upp något dem verkligen behöver. Jag tycker att det visar på en bristande känsla för ödmjukhet. I pengar är det så klart inte din donation mindre värd, men du måste väl erkänna att det inte är samma uppoffring du måste göra för att ge till välgörenhet som någon som inte har det gått ställt.
Saken är den att… när en viss händelse får sådan uppmärksamhet som Syrienkriget/flyktingarna har fått nu, är folk mer benägna att skänka pengar. Därför ser jag det som effektivt att nu, när människor i större utsträckning än vanligt är villiga att engagera sig, uppmana dem om vilka bra organisationer de kan skänka pengar till. =) Tack för en fin blogg Malin! //Frida
Men du har också rätt att jag var otrevlig och nedvärderande i mitt sätt att tilltala dig. Och det har jag ju så klart inte rätt till! Så det ber jag om ursäkt för det. Det vore rätt uselt om kritiserar dig för bristande ödmjukhet om jag inte kan stå för mina egna brister!